Hälleströms finbladiga sågverk

Sågen

År 1708 anlade bönderna i Sjulsmark en grovbladig såg högst upp i Brännträskbäcken och fick tillstånd att årligen såga 150 tolfter (1 tolft=12 st bräder) och det gav runt 1800 bräder till försäljning. Vid avvittring av Sjulsmarks mark 1786–87 noterades att sågen var förfallen och att de planerade att bygga en ny såg för husbehov längre ner i samma bäck inom byns åkermark. Tillstånd beviljades i mars 1795 av Konungens Befallnings-havande (KB, dvs. Landshövdingen) med samma årsvolym som tidigare. I början av 1796 söktes rättigheter att få hugga hus- och sågtimmer mot stubböresavgift på en allmänningstrakt norr om Sjulsmark vid Flyggberget och den 18 februari beslutade KB att en besiktning av området skulle göras. I samband med det sökte handelsmannen Per Gustaf Juhlin i Piteå rättighet att få anlägga ett finbladigt sågverk och att få nyttja skogsområdet samt de angränsande kronoallmänningarna vid Kälen (Kälsheden) och Långträsk-heden. I maj beslutades att en syn skulle göras av sågplatsen och skogsområdena och vid synen den 7–8 juli tillkännagavs att Juhlin hade kommit överens med byamännen om att de tillsammans skulle uppföra en finbladig såg i ”Rosviksån” om de skulle få tillstånd. Juhlin skulle äga två tredjedelar och byamännen den resterande tredjedelen.

 

”Rosviksån” eller Rosån som är det officiella namnet sedan 1837 (Alf W Axelson) är ett cirka 3 mil långt vattendrag som har sitt större källvatten i Klöverträsket i Nederluleå. Ån fortsätter förbi Rosfors och Sjulsmark och vidare ner till Rosvik där den mynnar i Bottenviken. Den tänkta sågplatsen låg ungefär 4 km öster om Sjulsmark och där fanns en hälla med 2,5 meters fallhöjd i ån på ungefär 35 meter. Vid synen beskrevs sågstället såhär:

 

”Fallet afvägdes och fants utgöra Åtta en half fot på Sextio Alnars Längd ifrån dess Början, Der wattnet strömmar utföre en bergklippa och så vidare utför Elfven. Berörde klippa är så beskaffad, att den tjenar fullkommeligen till Damm utan att den tarfvar widare förhöjning än de hvarfo vid pass En half Aln Byamnännen för deras Sqvalte Qwarn timrat. Stränderna på ömse sidor om Elfven uppmättes, samt å den norra utgjorde höjden Sex fot öfver Dammen och å den Södra Tre fot, fast och stenbunden mark, hvarigenom af uppdemningen något lidande icke kan befaras, men ofvan före fallet Tvåhundrade Alnar hade Sjulsmarks jordägare en obetydelig Myr-Äng, utan att de något anmärkt så wida de hade en Mjölqwarn i samma forss, der Dammen redan wore så hög som den hedanefter blifver.”

 

Sedan undersöktes skogstillgångarna och följande sex kronoallmännings-trakter utsågs till skogsområde eller så kallat stockfångstområde:

 

  1. Flyggberget och Storheden. 643 tunnland (321,5 hektar) med uppskatt-ningsvis 10 träd per tunnland (6430 träd)
  2. Ifrån Flyggberget till Hällträskflyet och Vitberget. 1071 tunnland (535,5 hektar) med 10 träd per tunnland (10710 träd)
  3. Kilmyrberget en halv mil väster från byn mot Alters stora nybygge med ¼ mil i fyrkant. 965 tunnland (482,5 hektar) med 10 träd per tunnland (9650 träd)
  4. Långträskheden norr om sågstället mot Sandmyran mellan Långträsket på ena sidan, samt Rosån och Altermyrorna på den andra sidan. 429 tunnland (214,5 hektar) med 6 träd per tunnland. Skogen var ganska uthuggen och medtagen (2574 furuträd)
  5. Nordvästra delen av Kälen. 1447 tunnland (723,5 hektar) med 15 träd per tunnland (21705 träd)
  6. Sydöstra delen av Kälen. 1047 tunnland (523,5 hektar) och 10 träd per tunnland (14470 träd)

 

Det var alltså ett mycket stort område som omfattade totalt 6002 tunnland eller 3001 hektar och det sträckte sig ända upp mot Klöverträsk och gränsade till Alters frälsenybygge i väst och till Nederluleå i norr. På området fanns det uppskattningsvis 65 539 fullmogna furuträd och dessutom grov granskog som kunde sågas till bräder, ribbor och spiror. Från varje stock kunde man få ut fyra sågade bräder.

 

Återväxten av skogen beräknades till 160 år och sågen fick rättighet att mot stubbören och efter utsyning fälla totalt 610 träd (410 furu- och 200 granträd) till sågtimmer på kronoallmänningen varje år. Det skulle ge 308 tolfter bräder, dvs. närmare 3 700 st. 1 tums furubräder och ungefär 104 tolfter, ca 1250 st. granbräder. Totalt närmare 5000 bräder per år som skulle vara minst 7 alnar långa (ca 4,2 meter). Stubböresavgiften föreslogs till 4 skillingar (sk) för furu- och 2 sk för granträd. Vid sågen måste en anordning göras för att sågspån inte skulle hamna i vattnet och kastas upp på stränderna och skada gräsväxten och betet. Skattläggning skulle ske så snart sågen hade blivit driftsatt. Eftersom skogsområdet var kronoallmänning förbehöll sig kronan rättigheten att bestämma över eventuella nybyggen.

 

KB lämnade sitt positiva utlåtande den 10 oktober 1796 och överlämnade ärendet till Kungliga Kammarkollegiet för ett slutgiltigt beslut. Juhlin som hade fullmakt för delägarna i Sjulsmark protesterade mot stubböresavgiften som han tyckte var för hög. Han hänvisade till att borgarna kunde köpa skeppsvirke för 1–1½ sk och att både Brännfors och Lejonströms sågar i Skellefteå var befriade från avgift. Han erbjöd sig därför att betala 1 sk per träd. I samma ärende påpekade Juhlin att ägarna skulle ha företräde till eventuella nybyggen och tanken med det var att kunna försvara skogsområdet och hindra främmande personer från att få tillträde till markerna. Ärendet kommen-terades av Kammarkollegiet den 30 december 1797 som ansåg att båda protesterna inte hade någon betydelse. Efter närmare ett och ett halv år lämnade kollegiet sitt medgivande den 9 mars 1798. ”Hälleströms sågverks-intressenter” fick därmed tillstånd att anlägga en finbladig såg med två ramar och uppförandet av sågen kunde starta.

 

På en karta över grannbyn Långträsk från 1798–99 är såghuset inritat så bygget påbörjades sannolikt redan 1798. Det var beläget på åns södra sida och stod i höjd med nuvarande Donald Öbergs gård. Sågen driftsattes under år 1801 och den 22 oktober gjordes en syn för skattläggning för att beräkna hur stor den årliga skatten skulle vara. Av skattläggningsinstrumentet framgår det att såghuset var 17,8 m långt, 10,1 m brett och 9,2 m högt upp till takbandet. Det var uppfört i två våningsplan med en stomme av bjälkar och sparrar som brädfodrats och taket var troligen av bräder.

 

 

Hälleström vid gamla sågstället 2007