Hälleströms finbladiga sågverk

Verksamhet

Sågen startades för produktion år 1801 och pågick ungefär fram till år 1860. Handlingar från sågen lär ha funnits kvar på Falcks gård men dessa slängdes efter Julius Bergströms död 1919. Efter att ha fått tillstånd till det Bernadotteska familjearkivet (BFA) fick jag hjälp att ta fram handlingar rörande Hälleström. Där fanns Marcus Falcks räkenskaper för åren 1827-1830 som ger en bra bild av verksamheten och alla som var anlitade dår.

 

Vid Skultuna bruks arkiv, Västerås stadsarkiv som förvaltar arkivet efter Skultuna bruk fanns Marcus Falcks månadsförslag för mars 1848 till och med januari 1849. I inkomster och utgifter för mars-september 1848 framgår att sågverket handlade med följande varor: brännvin, stål, stångjärn, råg, korn, havre, salt, spik, tjära, rödfärg, kol samt vidjeband. Summan för inkomster och utgifter gick jämnt upp med 2188 Riksdaler Banco. Från samma arkiv har jag fått handlingar för åren 1846-1848.

 

 

År

Bräder 1 tum 7 alnar

Riksdaler Banco

1837

3446

2343.5.4

1838

4250

3000.17.8

1839

3100

2283.40.4

1840

2387

1758.40.9

1841

2190

1808.21.10

1842

-

-

1843

2720

1890.11.2

1844

5429

3406.34.4

1845

1835

1262.24.5

1846

2632

2407.20.2

 

 

34 S, 7 rst per tolft

Summa

27993

21161.24

 

 

 

I beskrivningen från slutet av 1840-talet framgår att de anslagna kronoskogarna med en areal på 19 992 Tunnland (dvs. närmare 10 000 hektar) var dels åtgågna till krononybyggen och dels alldeles uthuggen. Därför togs allt sågtimmer från Alters frälsehemmans skog. Sågverket var taxerat till 5000 Riksdaler och kronohemmanet endast till 200 Riksdaler. Mellan den 16 juni och den 22 september fick sågen inte vara i drift eftersom ägare och ängar vid Rosåns stränder efter process inte tillät uppdämning av vattnet. Det var alltså under en mycket begränsad och säkerligen hektisk tid som sågen gick. Samma år som beskrivningen skrevs uppges att vårfloden hade varit ovanligt liten och det försvårade nedflottningen av timmer avsevärt. Sågverkets behållning skulle därför bli högst obetydlig eftersom endast 1500 tolfter bräder hade kunnat sågas.

 

Det framgår att sågade bräder var 7 alnar långa (4,158 meter) och 9 tum breda (22,86 cm) och de sågades i 1 tum, 1 1/4 tum, 1 1/2 tum, 2 och 3 tums tjocklek. Även så kallade vrakbräder finns upptagna, dvs. bräder som hade någon defekt och inte prima virke.

 

Ur maj och juni månaders förslag framgår följande vad gäller produktionen vid sågen:

 

1848

Bakar

Vrakbräder

1 tum

1 1/4 tum

1 1/2 tum

2 tum

3 tum

Summa

Maj

28 t

214 t

528 t, 5 st

296 t, 4 st

380 t, 8 st

419 t, 6 st

 

2308 t, 10 st

Juni

4 t

20 t

130 t, 9 st

56 t, 6 st

99 t, 4 st

69 t, 6 st

 

489 t, 4½ st

 

I en förteckning över Hans Majt Konunges Egendomar i Norrbottens län står följande om Hälleströms sågverk: "(1 mil från Alter och lika afstånd från Lastageplatsen Granholm) består af 2ne ramar med sågningsrätt af 620 träd årligen från Krono skogarne. Med stock fångst dels från Alters, dels från allmogens skogar, kan här sågas minst 3000 tolfter Bräder på året." Det betyder att 36 000 bräder kunde sågas per år.

 

Ur köpekontraktet från den 2 februari 1848 då Kungahuset sålde egendomarna i Norrbotten för 500 000 Riksdaler Banco till C. W. Hammarsköld; framgår att:

 

660 tolfter sågade bräder vid Hälleströms såg fanns vid Berköns lastageplats

3226 tolfter från Vitåfors

3647 tolfter från Hedensfors

1965 tolfter från Alter

1423 tolfter från Borgfors sågverk

 

Det blev totalt 10924 tolfter till ett värde av 20635 Riksdaler Banco.

 

Hälleströms såg till anslagna skogar av 19 992 tunnland (9996 hektar) är till krononybyggen i det närmaste förbrukat. Sågen saknade dock inte tillgång på timmer som dels anskaffades från Alters hemman och dels genom köp.

 

 

Sågen i Hälleström lades ned omkring 1860 och den finns inte medtagen i över sågverk i Norrbotten 1862 (Harald Wik Norra Svriges sågindustri). Enligt uppgift blev 4 sågverk i Norrbotten avförda mellan åren 1850-1862. I tabellen nedan framgår export av vissa trävaror från de olika norrlandsdistrikten år 1850 från Harald Wiks bok om Norra Sveriges sågverksindustri (1950). Man ser tydligt att Piteå var det distrikt som levererade mest med 25 % plank och bräder och 42 % bjälkar och sparrar.

 

Transport och flottning

 

Det sågade virket flottades sommartid från Hälleström på Rosån ner till Berkö i Rosvik. Rosån fungerade även som flottled för sågtimmer ner till sågen på vår och höst från Rosfors. Man transporterade även virke vintertid efter den så kallade "Brädvägen", som gick från sågen ner och över Holsträsket till Harrbäckens lastageplats. Även Granholmens lastageplats nyttjades. På fotot nedan ses flottning vid dammen i Hälleström med två flottare (ev. Johan Öberg till höger) i arbete med en timmerbröt samt en kontrollant, troligen 1940-tal. På bron kan man skymta två barn till höger samt en motorcykel och två ytterligare personer till vänster.

 

Flottning i Rosån, Hälleström