Vy mot gamla sågplatsen 1933
Vy mot gamla sågplatsen 2007

Hälleströms finbladiga sågverk i Piteå

 

Historik och dokumentation av Christer Öberg

 

 

 

Kort historik

År 1796 gjordes en ansökan om att få anlägga ett finbladigt sågverk vid Rosån ca 5 km från Sjulsmark i Piteå. Detta blev godkänt 1798 och 1801 skedde skattläggning eftersom sågen hade driftsatts. Sågen bestod av två ramar med åtta sågblad i respektive ram. Som sågställare anlitades sågdrängen Olof Falck från Lejonströms såg i Skellefteå och vid sågen som allmänt kallades för "Sörsåga", dvs. sågen i söder jobbade i regel fem ordinarie sågdrängar (”sågare”).

 

År 1803 fick ägarna även rättighet att anlägga krononybygget Hälleström godkänt och för en eventuell framtida klyvning ingick även Kälen (blivande Kälsheden/Rosfors). Ett mindre sågverkssamhälle byggdes upp med nödvändiga byggnader och detta lade grunden till själva byn. Namnet Hälleström kommer från att Rosån strömmade över en berghäll som var själva förutsättningen för sågverksanläggningen. De fem fasta sågdrängarna fick bruka varsin jordlott i Hälleström på arrende för att kunna föda 2-3 kor. År 1827 blev kungen Karl XIV Johan ägare och kom sedan att vara i kunglig ägo fram till 1855 med undantag för åren 1848-1851. Runt 1860 lade det nya Gällivare-bolaget ner sågen och man satsade på en ångsåg i Munksund som driftsattes år 1860.

 

Redan som barn fick jag höra att det hade funnits ett sågverk i byn av min farfar och att våra förfäder hade jobbat och bott vid sågen. År 2008 gav jag ut min bok "Hälleström - en före detta industri- och jordbruksby i Piteå socken". Efter det har jag tack vare att arkiv har börjat indexeras fått tag på mer uppgifter om sågen och verksamheten från Lövsta bruks arkiv i Uppsala som förvaltar arkivet efter Österby bruk, Skultuna bruks arkiv som förvaltas vid Västerås stadsarkiv samt Centralarkivet i Piteå. Målsättningen med den här sidan är att göra delar av mitt källmaterial tillgängligt och att skapa sökbara register på anlitade personer. Jag har sedan tidigare även en blogg Hälleströmsbloggen som nu kommer att handla mer om själva byn.

Sågen

 

År 1708 anlade bönderna i Sjulsmark en grovbladig såg högst upp i Brännträskbäcken och fick tillstånd att årligen såga 150 tolfter (1 tolft=12 st bräder) och det gav runt 1800 bräder till försäljning. Vid avvittring av Sjulsmarks mark 1786–87 noterades att sågen var förfallen och att de planerade att bygga en ny såg för husbehov längre ner i samma bäck inom byns åkermark. Tillstånd beviljades i mars 1795 av Konungens Befallnings-havande (KB, dvs. Landshövdingen) med samma årsvolym som tidigare. I början av 1796 söktes rättigheter att få hugga hus- och sågtimmer mot stubböresavgift på en allmänningstrakt norr om Sjulsmark vid Flyggberget och den 18 februari beslutade KB att en besiktning av området skulle göras. I samband med det sökte handelsmannen Per Gustaf Juhlin i Piteå rättighet att få anlägga ett finbladigt sågverk och att få nyttja skogsområdet samt de angränsande kronoallmänningarna vid Kälen (Kälsheden) och Långträskheden. I maj beslutades att en syn skulle göras av sågplatsen och skogsområdena och vid synen den 7–8 juli tillkännagavs att Juhlin hade kommit överens med byamännen om att de tillsammans skulle uppföra en finbladig såg i ”Rosviksån” om de skulle få tillstånd. Juhlin skulle äga två tredjedelar och byamännen den resterande tredjedelen.

 

”Rosviksån” eller Rosån som är det officiella namnet sedan 1837 (Alf W Axelson) är ett cirka 3 mil långt vattendrag som har sitt större källvatten i Klöverträsket i Nederluleå. Ån fortsätter förbi Rosfors och Sjulsmark och vidare ner till Rosvik där den mynnar i Bottenviken. Den tänkta sågplatsen låg ungefär 4 km öster om Sjulsmark och där fanns en hälla med 2,5 meters fallhöjd i ån på ungefär 35 meter. Vid synen beskrevs sågstället såhär:

 

”Fallet afvägdes och fants utgöra Åtta en half fot på Sextio Alnars Längd ifrån dess Början, Der wattnet strömmar utföre en bergklippa och så vidare utför Elfven. Berörde klippa är så beskaffad, att den tjenar fullkommeligen till Damm utan att den tarfvar widare förhöjning än de hvarfo vid pass En half Aln Byamnännen för deras Sqvalte Qwarn timrat. Stränderna på ömse sidor om Elfven uppmättes, samt å den norra utgjorde höjden Sex fot öfver Dammen och å den Södra Tre fot, fast och stenbunden mark, hvarigenom af uppdemningen något lidande icke kan befaras, men ofvan före fallet Tvåhundrade Alnar hade Sjulsmarks jordägare en obetydelig Myr-Äng, utan att de något anmärkt så wida de hade en Mjölqwarn i samma forss, der Dammen redan wore så hög som den hedanefter blifver.”

 

Sedan undersöktes skogstillgångarna och följande sex kronoallmännings-trakter utsågs till skogsområde eller så kallat stockfångstområde:

 

  1. Flyggberget och Storheden. 643 tunnland (321,5 hektar) med uppskatt-ningsvis 10 träd per tunnland (6430 träd)
  2. Ifrån Flyggberget till Hällträskflyet och Vitberget. 1071 tunnland (535,5 hektar) med 10 träd per tunnland (10710 träd)
  3. Kilmyrberget en halv mil väster från byn mot Alters stora nybygge med ¼ mil i fyrkant. 965 tunnland (482,5 hektar) med 10 träd per tunnland (9650 träd)
  4. Långträskheden norr om sågstället mot Sandmyran mellan Långträsket på ena sidan, samt Rosån och Altermyrorna på den andra sidan. 429 tunnland (214,5 hektar) med 6 träd per tunnland. Skogen var ganska uthuggen och medtagen (2574 furuträd)
  5. Nordvästra delen av Kälen. 1447 tunnland (723,5 hektar) med 15 träd per tunnland (21705 träd)
  6. Sydöstra delen av Kälen. 1047 tunnland (523,5 hektar) och 10 träd per tunnland (14470 träd)

 

Det var alltså ett mycket stort område som omfattade totalt 6002 tunnland eller 3001 hektar och det sträckte sig ända upp mot Klöverträsk och gränsade till Alters frälsenybygge i väst och till Nederluleå i norr. På området fanns det uppskattningsvis 65 539 fullmogna furuträd och dessutom grov granskog som kunde sågas till bräder, ribbor och spiror. Från varje stock kunde man få ut fyra sågade bräder.

 

Återväxten av skogen beräknades till 160 år och sågen fick rättighet att mot stubbören och efter utsyning fälla totalt 610 träd (410 furu- och 200 granträd) till sågtimmer på kronoallmänningen varje år. Det skulle ge 308 tolfter bräder, dvs. närmare 3 700 st. 1 tums furubräder och ungefär 104 tolfter, ca 1250 st. granbräder. Totalt närmare 5000 bräder per år som skulle vara minst 7 alnar långa (ca 4,2 meter). Stubböresavgiften föreslogs till 4 skillingar (sk) för furu- och 2 sk för granträd. Vid sågen måste en anordning göras för att sågspån inte skulle hamna i vattnet och kastas upp på stränderna och skada gräsväxten och betet. Skattläggning skulle ske så snart sågen hade blivit driftsatt. Eftersom skogsområdet var kronoallmänning förbehöll sig kronan rättigheten att bestämma över eventuella nybyggen.

 

KB lämnade sitt positiva utlåtande den 10 oktober 1796 och överlämnade ärendet till Kungliga Kammarkollegiet för ett slutgiltigt beslut. Juhlin som hade fullmakt för delägarna i Sjulsmark protesterade mot stubböresavgiften som han tyckte var för hög. Han hänvisade till att borgarna kunde köpa skeppsvirke för 1–1½ sk och att både Brännfors och Lejonströms sågar i Skellefteå var befriade från avgift. Han erbjöd sig därför att betala 1 sk per träd. I samma ärende påpekade Juhlin att ägarna skulle ha företräde till eventuella nybyggen och tanken med det var att kunna försvara skogsområdet och hindra främmande personer från att få tillträde till markerna. Ärendet kommenterades av Kammarkollegiet den 30 december 1797 som ansåg att båda protesterna inte hade någon betydelse. Efter närmare ett och ett halv år lämnade kollegiet sitt medgivande den 9 mars 1798. ”Hälleströms sågverksintressenter” fick därmed tillstånd att anlägga en finbladig såg med två ramar och uppförandet av sågen kunde starta.

 

På en karta över grannbyn Långträsk från 1798–99 är såghuset inritat så bygget påbörjades sannolikt redan 1798. Det var beläget på åns södra sida och stod i höjd med nuvarande Donald Öbergs gård. Sågen driftsattes under år 1801 och den 22 oktober gjordes en syn för skattläggning för att beräkna hur stor den årliga skatten skulle vara. Av skattläggningsinstrumentet framgår det att såghuset var 17,8 m långt, 10,1 m brett och 9,2 m högt upp till takbandet. Det var uppfört i två våningsplan med en stomme av bjälkar och sparrar som brädfodrats och taket var troligen av bräder.

Sågplatsen i Rosån Hälleström 2007.

Ägarna

Vid synen 1796 bestod sågbolaget av 33 andelar, men minskade därefter med en andel eftersom fyra av de åtta bönderna från Sjulsmark sålde sina andelar till nya ägare.

 

Våren 1798 sökte sågbolaget genom P. G. Juhlin rättighet att få anlägga Hälleströms krononybygge på odlingsbar mark vid och omkring sågen. En lämplig gårdsplats utsågs på norra sidan om ån, men på grund av marktvister dröjde det till juni 1803 innan syneförrättningen blev klar. Då tillkännagav ägarna att de hade valt ut ett ytterligare ställe för ett andra nybygge vid Kälen (Kälsheden/Rosfors) som låg närmare 1 mil västerut vid ”Kjählberget” vid norra sidan om Rosån. Av beskrivningen framgår att det fanns mycket skog där och eftersom området sträckte sig ända upp mot Bjursträsk och Krokvattnet kunde man försvara en mycket stor del av kronoallmänningen där de hade tillstånd att avverka timmer. Konungens Befallningshavande (Landshövdingen) godkände båda nybyggena den 10 september 1803 med 20 års skattefrihet. Förutom sågverksrörelsen blev ägarna även ansvariga för nybyggnad, jordbruk och tillhörande skog. Detta möjliggjorde bosättning vid sågen för de fasta arbetarna.

 

Vid skattläggningen 1801 innehade Juhlin 12/32 andelar, tullinspektorn Emanuel Strandberg 8/32, handelsmannen Nils Clausén 5/32, häradsskrivaren Johan Dyhr 4/32 samt bönderna Christoffer Johansson, Anders och Olof Larsson 1/32 vardera.

 

Köpebrev 29 januari 1803

1/8 del säljare tullinspektorn Emanuel Strandberg och hans hustru Ulrika Nordendahl. Köpare prosten och magister Jonas Nordvall. Summa 675 Riksdaler Riksgälds av. Lagfart 19 september 1803.

 

Köpebrev 28 januari 1802

1/8 del säljare Emanuel Strandberg med hustru. Köpare Jonas Nordvall hälften av deras andel eller 1/8 del. Summa 600 Rdr Riksgälds. Lagfart 16 september 1803.

 

Köpebrev 22 januari 1800

1/4 del Inteckning för 100 Rdr Riksmynt uti riksens ständers kredit tullinspektorn Emanuel Strandberg skuld till frälsenybyggaren Olof Persson i Alter.

 

Auktion 21 april 1810

På 3/8 delar sedan handlaren Johan Erik Öhman förvärvat två uppbud vid öppen auktion vid Piteå stads rådhus av det fallerade handelshuset Gustaf Bohlins & Julins fastigheter för 1430 Rdr Banco. Avlagssumma 1200 rdr och vinnande bud av bolagsmännen, prosten Jon Nordvall (1748-1816) och kronobefallningsman Johan Dyhr för 1490 rdr banco specie. 5/6 delar av summan genast betalat 1241 rdr 32 s, 1/6 i januari 248 rdr riksgälds banco och 6 % ränta. Berörda såglott så hafva dessa parter inför härads rätten träffat den förlikning att handlanden Öhman till herr prosten magister Nordvall samt krono befallningsmannen Dyhr genast i bärd afsedda omnämnda lott 3/8 delar af Helleströms sågvärk, sådan den nu befunnos, emot erhållande af 1490 rdr banco specie. 5/6 delar eller 1241 rdr 32 s betalades direkt och resterande i januari med 248 rdr 16 s banco och 6 % ränta. Nordvall blev därmed ägare till 5/6 delar och Dyhr 1/6 av här berörda 3/8 delar. Lagfart 19/10 1811. Det kan här tilläggas att assessor P. G. Juhlin avled under år 1810 i Piteå stad.

 

År 1811 var delägarna prosten Jonas Nordvall, kronobefallningsman Dyhr och de tre ovanstående bönderna. Den 1 oktober 1812 köpte Nordvall Johan Dyhrs 3/16 för 600 Rdr Banco. I mantalslängden för 1813 framgår att Nordvall ägde 15/16 och Anders Larsson och Olof Larsson från Sjulsmark den resterande 1/16. I januari 1813 köpte Nordvall 1/16 av bönderna Olof och Anders för 200 Riksdaler Banco och i april samma år köpte han 1/32 av Christier Johansson i Sjulsmark för 100 Riksdaler Banco. Lagfart 12 maj 1814. Därmed var prosten Nordvall ensam ägare till sågen och dess tillhörigheter. Men han dog redan 1816 och ur bouppteckningen framgår det att Hälleströms sågverk med ett års brädtillverkning och de två tillhörande krononybyggena värderades till 2900 rdr banco. Vid bouppteckning efter hustrun Catarina i januari 1816 värderades detta till 2400 rdr banco.

 

Auktion 12 augusti 1816 å prosten Nordvalls arvingar till högstbjudande Hälleströms sågverk med inventarier och 1500 upptagna och dels framförde dels och på Rosviks åker liggande sågtimmer samt bräder och bakar vid sågverket, två krononybyggen insynta under sågverket. Det ena kallat Hälleström och det andra kallat Kälen ca 1 mil från därifrån. Vinnande bud av organisten Abraham Stenman (1778-1819) med 5271 Rdr Banco. I köpet var kronolänsmannen Olof Norén (f.1786) och borgmästaren Carl Jacob Örnberg (1779-1845) delaktiga med 1/3 del vardera. Lagfart 7 september 1818. Källa: Piteå tingslags häradsrätt AII:22 (1818-1818) Bild 2080 (AID: v153852.b2080, NAD: SE/HLA/1040135)

 

Organisten Abraham Stenman avled dock redan 1819 och i bouppteckningen framgår att en fordran fanns innestående hos Assessor Örnberg för till Stockholm detta år överförda bräder sedan frakt och andra kostnader blivit avdragna, ungefär 200 rdr. Stenman hade även en skuld till Josef Tornander i Alter på 11:27.1 samt till Anders Andersson i Porsnäs (Harrbäcken) på 1:25:4. Vidare framgår: "Utom desse anteknade skulder, anmältes att Sterbhuset häftade för åtskillige andre i och för den En Tredjedel af Hälleströms finbladige Sågverk, som Stenman i lifstiden innehaft, men beloppet deraf, så väl som fodringsägarenas Namn och Antal kunde icke bestämt upgifvas. Dock förmodades dessa skulder kunna Liqvideras med den i detta Instrument ej uptagne fodran eller behållning af 1817 års Brädtillvärkning som hos Herr Assessor Örnberg lika med 1819 års ännu innestår och beror på närmare utredning och redovisning".

 

Köp 23 juni 1819 1/3 del av rådmannen J Hammargren med uppdrag till Örnberg att sälja samma lott samt sina ägande 2/3 delar. Summa 1743 Rdr 32 S banco av den numera avlidne organisten Stenman. 2.a uppbud 15/1 1820. I bouppteckningen efter Stenman i slutet av 1819 framgår att han hade 200 Riksdaler att fordra av Örnberg för bräder som transporterats till Stockholm. Beloppet för 1/3 del av Hälleströms sågverk kunde då inte bestämt uppges, men förmodligen kunde skulder likvideras med fordran eller behållning av 1817 års brädtillverkning som hos Örnberg lika med 1819 års ännu innestår.

 

Inteckning 24 januari 1820 som säkerhet för Olof Noréns 1/3 del vars betalning ännu inte blivit gjord. Summa inteckning 2801 Rdr 24 Sk 7 runstycken Riksgälds. Källa: Piteå tingslags häradsrätt AII:25 (1821-1821) Bild 140 (AID: v153855.b140, NAD: SE/HLA/1040135)

 

Köpebrev 30 maj 1826. Kungen Karl XIV Johan som köpare för 5000 Riksdaler Banco. 1.a uppbud 20 oktober 1826.

1 Skilling från 1827

De mantalsskrivna sågverksarbetarna ca 1800-1860

 

Inför starten anlitades sågdrängen Olof Falck från Lejonströms såg i Skellefteå som sågställare och de två sågdrängarna (sågkarl) Per Öhlund och Per Wikström från Håkansön. Dessa anlitades 1800 eller kanske redan året innan och de mantalsskrevs inledningsvis i Sjulsmark. År 1803 tillkom Per Hortberg från Arnemark, men född i Hortlax. Senare kom i regel fem ordinarie sågdrängar att vara anlitade och bosatta i Hälleström.

 

Tack vare en bevarad lönebok efter sågdrängen Mikael Markström från åren 1824-1825 får man en bild av hur arbetet kunde vara fördelat under året och ersättningen per dagsverke, som då var 12 Skillingar. Eftersom det då rådde 12 timmars arbetsdag så bör ersättningen ha varit 1 Skilling per timma. Denna lönebok fanns bevarad i en gammal byrå på gårdens övervåning som hittades vid utrensning.

 

I beskrivningen från ungefär 1848 framgår att de ordinarie sågdrängarnas dagspenning var 24 Skillingar. Sågställaren Marcus Falcks kontanta lön utgjorde 233.16 Riksdaler, sågställarlön på 1 Rdr per dygn samt "sågar procent" utgörande 2 tunnor korn och ½ tunna råg per 1000 tolfter sågade bräder.

Inspektorsbostaden 1936
Inspektorsbostaden 2007
Marcus Falck
Pulpeten i det gamla kontoret

Sågställare

 

 

Inför starten av Hälleströms finbladiga sågverk anlitades sågdrängen Olof Falck (1758-1830) vid Lejonströms sågverk i Skellefteå som sågställare. Detta var antagligen 1799 och Olof som var från Falmark hade arbetat på Lejonström sedan ungefär 1792 då han gifte sig med Katarina från Innervik. Enligt förhörsboken flyttade familjen till Piteå år 1800 och hade med sig tre barn Karl Olof (1792-1845), Maria Magdalena (1794-1864) och Marcus (1799-1885). De första åren skrevs de i Sjulsmark, men åtminstone sedan 1803 bodde de i den nybyggda inspektorsbostaden vid den bullriga och sågspånsdammande arbetsplatsen. Huset bestod av tre rum och kök och i ett av rummen fanns det så kallade kontoret med utsikt ner mot sågen. Till bostaden hörde även ladugård och stall. Efter flytten föddes ytterligare fyra barn: Britta Katarina (1801-11), Marta Kristina (1804-80), Anna Ulrika (1806-86) och Anders (1810-11). Falcks gård som fortfarande står kvar i byn ses på fotot till höger från 2007.

 

När Hälleströms krononybygge grundades 1803 ingick även Tjälen som en ytterligare boplats om nybygget skulle tåla framtida klyvning. I en köpehandling från 1819 framgår att ägarna hade upplåtit och avstått detta till sågställaren Olof Falck för 600 Riksdaler Riksgäldssedlar och för den summan hade han förbundit sig att årligen hugga sågtimmer och transportera fram till Rosån. Platsen låg i närheten av Rosfors bruk och vid en syn 1820 framgår att det fanns en stuga med förstuga och bod (visthus) under nävertak som var 11,3 meter lång, 5,34 meter bred och 3,5 meter hög. Den var inredd med golv, fönster och tak samt förstuga med dörr och golv och möjlighet till avbalkning för en mindre kammare. Intill fanns ett fähus som var 4x4 meter och 2,37 meter hög med golv och nävertak. På platsen fanns även åkermark till 3349 kvadratmeter.

 

Sonen Marcus övertog arbetet som sågställare troligen år 1821 och året därpå fick han rättighet att anlägga Kälshedens krononybygge (tidigare benämnt Tjälen). Där hade en ny gårdsplats blivit utsedd ungefär mitt emot nuvarande Rosfors Herrgård och brodern Karl Olof flyttade dit samma år och övertog rättigheten. Enligt förhörsboken flyttade föräldrarna Olof (noterades som bräcklig) och Katarina samt systern Anna dit 1823. Där avled den före detta sågställaren Olof Falck en dag i februari 1830. Samma år upptäcktes malm i Riskälen några km nordväst om Kälsheden (blivande Rosfors). Inmutningen gjordes av 16 bönder, varav de flesta från Sjulsmark. Ett gruvbolag bildades sommaren 1830 och Marcus Falck var en av 16 delägare som huvudsakligen bodde i Sjulsmark. I oktober påbörjade Karl Olof Falck tillsammans med delägarna bearbetning av ett järnmalmsfält i Riskälen. En månad senare köpte gruvbolaget nybyggesrättigheten av Falck, vilken flyttade med sin familj till Överluleå i juni 1832. År 1831 gjordes en ansökan om att få anlägga en masugn och det blev beviljat hösten 1832. I september 1833 sålde M. Falck sin 1/16-del i Riskälens och Klöverbergets järngruvor till Herr E. M. Degerman för 500 Riksdaler Rikgsälds. Det dröjde emellertid till 1839 innan produktionen vid Rosfors masugn kunde tas i bruk.

 

Kälshedens nybygge finns utritat på en karta från år 1839 och var beläget nordväst från nuvarande Rosfors masugn på östra sidan om Rosån och vid Kälsbergets sluttning. Brage Lundström och jag hittade 2013 rester efter grund och tegel ungefär mitt emot nuvarande herrgård.

 

Av Olof och Katarinas övriga barn gifte sig Maria med sågdrängen Isak Bäckström i Hälleström 1818 och de flyttade från byn 1830. Dottern Marta Kristina gifte sig 1835 med sågdrängen och åbon Anders Bergström i Hälleström och dottern Anna Ulrika gifte sig 1829 med nybyggaren Karl Petter Öhman i Abborrtjärn.

 

Marcus Falck var sågställare, inspektor och bokhållare vid Hälleströms såg fram till nedläggningen i början av 1860-talet. Åren 1852-1853 var han dessutom inspektor vid Ljusåns finbladiga sågverk utanför Boden, sonen Karl Johan var sågställare där 1852–54 (flyttade som inspektor vid Ekfors såg i Puostijärvi, Hietaniemi 1859) och sonen Erik Magnus skrevs som arbetare där 1852–53. Sonen Adolf Fredrik var då sågställare vid ”hemmasågen”. I november 1853 flyttade samtliga utom K. J. Falck hem igen (denne blev senare sågställare vid Ekfors såg i Puostijärvi, Hietaniemi). Det finns ett bevarat brev från Wikström till "Herr Inspecktor M. Falck" daterat i Buddbyn den 14 juni 1852 som handlar om problem med flottning.

 

Här nedan är ett originalbrev till Herr Inspector M. Falck från Wikström i Buddbyn, Överluleå angående problem med flottning för Ljusåns sågverk i juni 1852.

 

På fotot till vänster ses den gamla skrivpulpeten som återkom till sin ursprungliga plats i kontoret på Falcks gård efter ett antal år. Här satt sannolikt både Marcus och fadern Olof Falck och överblickade arbetet nere vid sågen.

 

 

Sågdrängar

Årtal ungefär

Noteringar

Per Mickelsson Öhlund (1779-1852)

1800-1818

Nybyggare i Tvärån, Älvsbyn

Per Persson Wikström (1773-1834)

1800-1810

Håkansön 1811

Per Andersson Hortberg (1775-1843)

1803-1826

Blind på ena ögat, bräcklig

Erik Vidgren (f.1772)

1803

Rosvik

Per Nilsson

1804

Eventuellt från Sjulsmark?

Karl Olof Falck (1792-1845)

1809,1811

Nybyggare i Kälsheden 1822

Mikael Markström (1783-1870)

1813-1846

Dräng från Porsnäs

Karl Hjertberg (f.1769)

1817

 

Isak Bäckström (1791-1849)

1818-1830

Dräng från Sjulsmark, född i Luleå

Josef Tornander (1769-1840)

1818-1822

Nybyggare i Abborrtjärn 1822

Jonas Jonsson (f.1797)

1819-1820

Till Sjulsmark

Per Markström (1795-1872)

1821-1823

Dräng från Sjulsmark, åbo i Holmträsk

Nils Markström (1796-1865)

1824-1854

Dräng från Nederluleå, född i Sjulsmark

Mårten Öqvist (1803-1882)

1825-1827

Dräng från Sjulsmark, åbo i Pålsträsk

Erik Öberg (1803-1875)

1826-1860

Dräng från Ersnäs, född i Råneå

Anders Bergström (1807-1867)

1826-1860

Dräng 1825. Per Hortbergs son

Erik Mikael Markström (1813-1881)

1847-1860

Mikael Markströms son

Johan Engström (1818-1903)

1849-1855

Dräng 49, lös 50, sågarbetare

Karl Fredrik Markström (1830-1890)

1854-1860

Sågdräng 1858, 60

Ej mantalsskrivna sågdrängar

Årtal ungefär

Källa

Per Persson Grönlund

1808

Inhyses (torpare) med hustru. Till staden 1812

Lars Andersson (1784-1859)

1812

Husförhör (från Sjulsmark)

Marcus Falck (1799-1885)

1818-1821

Födelseböker, nybyggesansökan

Erik Mikael Markström (1813-1881)

1836-1846

Födelseböcker (dräng, sågkarl 1842)

Johan Engström (1818-1903)

1844-1848

Födelseböcker (från Ersnäs). Svärson till Nils Markström

Familjerna

Nedan är en sammanställning över familjerna i Hälleström mellan åren 1801-1860 (öppna i nytt fönster). När sågen lades ner blev byborna huvudsakligen jordbrukare och fick bruka mark och gårdar på arrende ända fram till 1894.

Byggnader

Sågen driftsattes under år 1801 och den 22 oktober gjordes en syn för skattläggning med uppgifter om att såghuset med två våningar var 17,8 m långt, 10,1 m brett och 9,2 m högt upp till takbandet. Stommen var av bjälkar och sparrar som brädfordrats och taket var troligen av bräder. Sågen bestod av två ramar och i varje ram satt det åtta sågblad.

 

På kartan från Skattläggningen 1811 (se bilden till höger) framgår att det fanns 12 byggnader i Hälleström, dock utan närmare beskrivning. Längst till höger på södra sidan ses inspektorsbostaden (Falcks gård) och intill sågen fanns en så kallad skvaltkvarn där man malde mjöl. Över dammen på norra sidan ses en mindre och större byggnad och längre ut på ängsmarken ses två byggnader på platsen som kallas "ope tomta" (här ska åtminstone sågdrängarna senare ha bott i ett hus med två våningar och tre lägenheter på varje våning). Det gula området var platsen för nybygget och huset i höjd med sågen var den så kallade "Gammelgården" och den första bostaden för arbetarna, antagligen med en tillhörande ladugård till vänster. Det var då en portbyggnad som flottades hit från Sjulsmark. Byggnaderna strax ovanför är platsen där sågdrängen Mikael Markström åtminstone senare hade sin lilla stuga.

 

I en beskrivning av byggnader från ungefär 1848 upplyser om att inspektorsbyggnaden bestod av 3 rum och kök, nödvändiga ladugårdshus och stallbyggnad. Sågarbetarna innehade två smärre stugor. Inspektor Falck uppgavs ha 6 kor och 1 häst. De fem sågdrängarna hade 2-3 kor vardera och fick bruka små jordlotter genom arrende. För två av dessa var arrendekostnaden 16 Rdr och för två andra 21 medan den femte inte behövde betala någonting. Något åkerbruk fanns det inte möjlighet till eftersom marken var så känslig för frost.

Utsnitt från skattläggningskartan 1811

Verksamhet

Sågen startades för produktion år 1801 och pågick ungefär fram till år 1860. Handlingar från sågen lär ha funnits kvar på Falcks gård men dessa slängdes efter Julius Bergströms död 1919. Efter att ha fått tillstånd till det Bernadotteska familjearkivet (BFA) fick jag hjälp att ta fram handlingar rörande Hälleström. Där fanns Marcus Falcks räkenskaper för åren 1827-1830 som ger en bra bild av verksamheten och alla som var anlitade dår.

 

Vid Skultuna bruks arkiv, Västerås stadsarkiv som förvaltar arkivet efter Skultuna bruk fanns Marcus Falcks månadsförslag för mars 1848 till och med januari 1849. I inkomster och utgifter för mars-september 1848 framgår att sågverket handlade med följande varor: brännvin, stål, stångjärn, råg, korn, havre, salt, spik, tjära, rödfärg, kol samt vidjeband. Summan för inkomster och utgifter gick jämnt upp med 2188 Riksdaler Banco. Från samma arkiv har jag fått handlingar för åren 1846-1848.

År

Bräder 1 tum breda

7 alnar långa

Riksdaler Banco

1837

3446

2343.5.4

1838

4250

3000.17.8

1839

3100

2283.40.4

1840

2387

1758.40.9

1841

2190

1808.21.10

1842

-

-

1843

2720

1890.11.2

1844

5429

3406.34.4

1845

1835

1262.24.5

1846

2632

2407.20.2

 

 

34 S, 7 rst per tolft

Summa

27993

21161.24

I beskrivningen från slutet av 1840-talet framgår att de anslagna kronoskogarna med en areal på 19 992 Tunnland (dvs. närmare 10 000 hektar) var dels åtgågna till krononybyggen och dels alldeles uthuggen. Därför togs allt sågtimmer från Alters frälsehemmans skog. Sågverket var taxerat till 5000 Riksdaler och kronohemmanet endast till 200 Riksdaler. Mellan den 16 juni och den 22 september fick sågen inte vara i drift eftersom ägare och ängar vid Rosåns stränder efter process inte tillät uppdämning av vattnet. Det var alltså under en mycket begränsad och säkerligen hektisk tid som sågen gick. Samma år som beskrivningen skrevs uppges att vårfloden hade varit ovanligt liten och det försvårade nedflottningen av timmer avsevärt. Sågverkets behållning skulle därför bli högst obetydlig eftersom endast 1500 tolfter bräder hade kunnat sågas.

 

Det framgår att sågade bräder var 7 alnar långa (4,158 meter) och 9 tum breda (22,86 cm) och de sågades i 1 tum, 1 1/4 tum, 1 1/2 tum, 2 och 3 tums tjocklek. Även så kallade vrakbräder finns upptagna, dvs. bräder som hade någon defekt och inte prima virke.

 

Ur maj och juni månaders förslag framgår följande vad gäller produktionen vid sågen:

1848

Bakar

Vrakbräder

1 tum

1 1/4 tum

1 1/2 tu

2 tum

3 tum

Summa

Maj

28 t

214 t

528 t, 5 st

296 t, 4 st

380 t, 8 st

419 t, 6 st

-

2308 t, 10 st

Juni

4 t

20 t

130 t, 9 st

56 t, 6 st

99 t, 4 st

69 t, 6 st

-

489 t, 4½ st

I en förteckning över Hans Majt Konunges Egendomar i Norrbottens län står följande om Hälleströms sågverk: "(1 mil från Alter och lika afstånd från Lastageplatsen Granholm) består af 2ne ramar med sågningsrätt af 620 träd årligen från Krono skogarne. Med stock fångst dels från Alters, dels från allmogens skogar, kan här sågas minst 3000 tolfter Bräder på året." Det betyder att 36 000 bräder kunde sågas per år.

 

Ur köpekontraktet från den 2 februari 1848 då Kungahuset sålde egendomarna i Norrbotten för 500 000 Riksdaler Banco till C. W. Hammarsköld; framgår att:

 

660 tolfter sågade bräder vid Hälleströms såg fanns vid Berköns lastageplats

3226 tolfter från Vitåfors

3647 tolfter från Hedensfors

1965 tolfter från Alter

1423 tolfter från Borgfors sågverk

 

Det blev totalt 10924 tolfter till ett värde av 20635 Riksdaler Banco.

 

Hälleströms såg till anslagna skogar av 19 992 tunnland (9996 hektar) är till krononybyggen i det närmaste förbrukat. Sågen saknade dock inte tillgång på timmer som dels anskaffades från Alters hemman och dels genom köp.

 

Sågen i Hälleström lades ned omkring 1860 och den finns inte medtagen i över sågverk i Norrbotten 1862 (Harald Wik Norra Svriges sågindustri). Enligt uppgift blev 4 sågverk i Norrbotten avförda mellan åren 1850-1862. I tabellen nedan framgår export av vissa trävaror från de olika norrlandsdistrikten år 1850 från Harald Wiks bok om Norra Sveriges sågverksindustri (1950). Man ser tydligt att Piteå var det distrikt som levererade mest med 25 % plank och bräder och 42 % bjälkar och sparrar.

Transport och flottning

Det sågade virket flottades sommartid från Hälleström på Rosån ner till Berkö i Rosvik. Rosån fungerade även som flottled för sågtimmer ner till sågen på vår och höst från Rosfors. Man transporterade även sågat virke (bräder) vintertid efter den så kallade "Brädvägen", som gick från sågen över Eklundsbacken i Älvsborg, vidare ner och över Holsträsket till Harrbäckens lastageplats. Även Granholmens lastageplats nyttjades. På fotot nedan ses flottning vid dammen i Hälleström med två flottare (ev. Johan Öberg till höger) i arbete med en timmerbröt samt en kontrollant, troligen 1940-tal. På bron kan man skymta två barn till höger samt en motorcykel och två ytterligare personer till vänster.

Flottning i Hälleström troligen 1930-tal

Handlingar

År 2007 fick jag efter tillstånd handlingar rörande Hälleströms finbladiga sågverk från det Bernadotteska familjearkivet (BFA). Där fanns bokhållaren Marcus Falcks räkenskaper för åren 1827-1830. Det var mycket intressanta och viktiga uppgifter rörande alla som var anlitade dessa år, hur mycket timmer som köptes in av huggare samt ersättningar. Strax före jag blev klar med min bok fick jag veta av en ättling till sågdrängen Mikael Markström att man hittat hans gamla lönebok från 1824-1825. Tack vare denna får man en direkt inblick i hur arbetet kunde vara fördelat per år och vilken ersättning man hade då.

 

Tack vare att arkiv har börjat indexera och göra arkiven sökbara på internet så fick jag under 2015 träff i Österbybruks arkiv som förvaltas av Lövsta bruks arkiv i Uppsala. Där finns handlingar för samtliga bruk och sågverk i Norrbotten som Kungen Karl XIV Johan ägde. Anledningen till dessa handlingar är att nämnda kung 1829 gav Österbybruks ägare utanför Uppsala P. A. Tamm ett förtroendeuppdrag "att inhemta kännedom och meddela upplysning om Högst Densammes verk och egendomar i Norrbotten samt bringa reda och ordning i förvaltningen af bruken och de öfriga verken". För Hälleströms såg framgår skulder för år 1829 och dessutom en mycket intressant kostnadsberäkning av M. Falck för att tillverka en tolft bräder.

 

År 2015 fick jag vid sökning träff i Skultuna bruks arkiv i Västerås och där fanns tre beskrivningar av sågverket troligen från 1848, statistik över produktion 1837-1846, kostnader samt M. Falcks månadsförslag 1848-1849. Detta ger intressanta detaljer och produktionsstatistik. Anledningen till att det här finns i nämnda arkiv är att ägaren till bland annat Hälleströms såg C. W. Hammarskjöld var disponent på Skultuna bruk. Denne hade köpt egendomar i Norrbotten av kungahuset 1848, men på grund av ekonomiska problem återgick köpet 1851. En slutgiltig försäljning av kungahusets egendomar i Norrbotten skedde 1855 till ett svensk-norskt konsortium, Gellivara bolag. I ovan nämnda arkiv finns kungahusets försäljningar av samtliga verk och bruk i Norrbotten och handlingar från åren 1847-1848 som jag också fått kopior av.

 

Från Centralarkivet i Piteå har jag fått kopior av en Lantmäteriförrättning från år 1800 samt en odaterad framställning av Sjulsmarks byamän om ersättning för sågtimmer som uteblivit.

Förteckning över handlingar som jag har tillgängliga:

• Sågverksprivilegier 1797-1798 från Riksarkivet

 

• Räkenskaper av Marcus Falck 1827-1830 från Bernadotteska Familjearkivet

 

• Förteckning från Österbybruks arkiv i Uppsala över skulder för Hälleström och Altersbruk 1829 samt Marcus Falcks kostnadsberäkning för en tolft bräder

 

• Bouppteckningar efter sågdrängar från Landsarkivet i Härnösand

 

• Från Skultuna bruks arkiv 1846-1849, Västerås stadsarkiv och däribland även Marcus Falcks månadsförslag 1848-1849

 

• Från Landsarkivet i Härnösand (Nådigt brev till kammarkollegiet 1825 angående förlängning av skattefrihet samt Brev från Länsstyrelsen till Kammarkollegiet 26 juli 1825)

 

• Privat arkiv (originalbrev till Marcus Falck 1852 och Mikael Markströms lönebok för åren 1824-1825)

 

• Centralarkivet i Piteå (Lantmäteriförrättning från år 1800 samt en begäran av Sjulsmarks byamän om ersättning för timmer som uteblivit)

 

Sidan senast uppdaterad: 2018-07-18