Hälleströms finbladiga sågverk i Piteå

Historik och dokumentation av Christer Öberg

Se även min Hälleströmsblogg >>

Kort historik

År 1796 gjordes en ansökan om att få anlägga ett finbladigt sågverk vid Rosån ca 5 km från Sjulsmark i Piteå, Norrbotten. Detta godkänns 1798 och 1801 sker skattläggning av den driftsatta sågen. Sågverket bestod av två ramar med åtta sågblad i respektive ram. Som sågställare anställs Olof Falck som varit sågdräng vid Lejonströms såg i Skellefteå sedan 792 och vid sågen som allmänt kallades för "Sörsåga", dvs. sågen på södra sidan arbetade i regel fem ordinarie sågdrängar (så kallade ”sågare”).

År 1803 fick sågverksägarna också rättighet att anlägga krononybygget Hälleström och för en eventuellt framtida klyvning ingick även Kälen (blivande Kälsheden/Rosfors). Ett mindre sågverkssamhälle byggdes upp med nödvändiga byggnader och det grundlade själva byn. Namnet Hälleström kommer från att Rosån strömmade över en berghäll som var själva förutsättningen för sågverksanläggningen. De fem fasta sågdrängarna fick genom arrende bruka varsin jordlott i Hälleström för att kunna föda två, tre kor. År 1827 blir kungen Karl XIV Johan ägare och kvarstod i kunglig ägo fram till 1855 med undantag för åren 1848-1851. Runt 1860 lade det nya Gällivare-bolaget ner sågen och valde att satsa på en modern ångsåg i Munksund som driftsattes 1860.

Redan som barn fick jag höra att det hade funnits ett sågverk i byn av min farfar och att våra förfäder hade jobbat och bott vid sågen. År 2008 gav jag ut min bok "Hälleström - en före detta industri- och jordbruksby i Piteå socken". Efter det har jag tack vare att många arkiv har indexerats fått tag på mer uppgifter och handlingar om sågen och verksamheten från Lövsta bruks arkiv i Uppsala som förvaltar arkivet efter Österby bruk, Skultuna bruks arkiv som förvaltas vid Västerås stadsarkiv, Centralarkivet i Piteå och Norrbottens Museums arkiv. Målsättningen med den här sidan är att göra delar av mitt källmaterial tillgängligt och lyfta fram det ur historien samt att skapa sökbara register över det förhållandevis stora antalet anlitade personer.

Ägarna

Vid synen 1796 bestod sågbolaget av 33 andelar, men minskade därefter med en andel eftersom fyra av de åtta bönderna från Sjulsmark sålde sina andelar till nya ägare. Bolagsregler daterades den 1 april 1797 och delägarna är: P. G. Julin (1771-1810, född i Strängnäs) 12/32 andelar, tullinspektorn Emanuel Strandberg 8/32, handelsmannen Nils Clausén (1764-1824, flyttar ca 1815 till Skellefteå som blivande kronolänsman) 5/32, häradsskrivaren Johan Olofsson Dyhr (1765-1850, flyttar i juni 1814 till Lövånger som kronobefallningsman och blivande assessor) 4/32 samt bönderna Christoffer Johansson, Anders och Olof Larsson 1/32 vardera. Delägarna är desamma vid skattläggningen av sågen 1801.

Våren 1798 sökte sågbolaget genom P. G. Julin rättighet att få anlägga Hälleströms krononybygge på odlingsbar mark vid och omkring sågen. En lämplig gårdsplats utsågs på norra sidan om ån, men på grund av marktvister dröjde det till juni 1803 innan syneförrättningen blev klar. Då tillkännagav ägarna att de hade valt ut ett ytterligare ställe för ett andra nybygge vid Kälen (Kälsheden/Rosfors) som låg närmare 1 mil västerut vid ”Kjählberget” vid norra sidan om Rosån. Av beskrivningen framgår att det fanns mycket skog där och eftersom området sträckte sig ända upp mot Bjursträsk och Krokvattnet kunde man försvara en mycket stor del av kronoallmänningen där de hade tillstånd att avverka timmer. Konungens Befallningshavande (Landshövdingen) godkände båda nybyggena den 10 september 1803 med 20 års skattefrihet. Förutom sågverksrörelsen blev ägarna därmed också ansvariga för nybyggnad, jordbruk och tillhörande skog. Det här möjliggjorde bosättning vid sågen för de fasta arbetarna.

Köpebrev 22 januari 1800

1/4 del blir intecknad för 100 Rdr Riksmynt uti riksens ständers kredit tullinspektorn Emanuel Strandberg skuld till frälsenybyggaren Olof Persson i Alter.

Köpebrev 28 januari 1802

1/8 del säljs av Emanuel Strandberg och hans hustru. Köpare Jonas Nordvall för 600 Rdr Riksgälds och får lagfart 16 september 1803.

Köpebrev 29 januari 1803

1/8 del säljare tullinspektorn Emanuel Strandberg och hans hustru Ulrika Nordendahl. Köpare prosten och magister Jonas Nordvall för 675 Riksdaler Riksgälds och får lagfart 19 september 1803.

Auktion 21 april 1810

På 3/8 delar sedan handlaren Johan Erik Öhman förvärvat två uppbud vid öppen auktion vid Piteå stads rådhus av det fallerade handelshuset Gustaf Bohlins & Julins fastigheter för 1430 Rdr Banco. Uppslagssumma 1200 rdr och avslagssumma 230 rdr, dvs. totalt 1430 riksdaler banco. Vinnande bud av bolagsmännen, prosten Jonas Nordvall (1748-1816) och kronobefallningsman Johan Dyhr för 1490 rdr banco specie. 5/6 delar av summan eller 1241 rdr, 32 skillingar ska betalas direkt och resterande 248 rdr riksgälds banco i januari med 6 % ränta. Vidare framgår: "Berörda såglott så hafva dessa parter inför Häradsrätten träffat den förlikning att handlanden Öhman till herr prosten magister Nordvall samt krono befallningsmannen Dyhr genast i bärd afsedda omnämnda lott 3/8 delar af Helleströms sågvärk, sådan den nu befunnos". Nordvall blir därmed ägare till 5/6 delar och Dyhr till 1/6 av dessa 3/8 delar. Lagfarten beviljas 19 oktober 1811. Den konkursade handelsmannen, assessor P. G. Julin avlider som ogift i Piteå stad den 25 juni 1810 av okänd anledning.

År 1811 var delägarna prosten Jonas Nordvall, kronobefallningsman Dyhr och de tre ovanstående bönderna.

År 1812 den 1 oktober 1812 köper prosten Nordvall ocksåJohan Dyhrs 3/16 för 600 Rdr Banco. I mantalslängden för 1813 framgår att Nordvall ägde 15/16 och den resterande 1/16 av Anders Larsson och Olof Larsson i Sjulsmark.

År 1813 i januari köpte Nordvall 1/16 av bönderna Olof och Anders för 200 Riksdaler Banco och i april samma år köpte han 1/32 av Christier Johansson i Sjulsmark för 100 Riksdaler Banco. Lagfart 12 maj 1814. Därmed blir prosten Nordvall ensam ägare till sågverket och dess tillhörigheter. Men han avlider redan 1816 och ur bouppteckningen framgår att Hälleströms sågverk med ett års brädtillverkning och de två tillhörande krononybyggena värderades till 2900 rdr banco. Vid bouppteckning efter hustrun Catarina i januari 1816 värderades detsamma till 2400 rdr banco.

Auktion 12 augusti 1816 å prosten Nordvalls arvingar till högstbjudande Hälleströms sågverk med inventarier och 1500 upptagna dels framförde dels och på Rosviks åker liggande sågtimmer samt bräder och bakar vid sågverket, två insynade krononybyggen (Hälleström och Kälen ca 1 mil bort) under sågverket. Organisten Abraham Stenman (1778-1819) ger det högsta budet på 5271 Rdr Banco och i köpet är kronolänsmannen Olof Norén (f. 1786) och borgmästaren Carl Jacob Örnberg (1779-1845) delaktiga med 1/3 del var. Lagfart beviljas den 7 september 1818. Källa: Piteå tingslags häradsrätt AII:22 (1818-1818) Bild 2080 (AID: v153852.b2080, NAD: SE/HLA/1040135)

Organisten Stenman avlider dock redan 1819 och i bouppteckningen framgår att en fordran på ca 200 rdr fanns innestående hos Assessor Örnberg för skeppade bräder till Stockholm detta år sedan frakt och andra kostnader dragits av. Stenman hade även en skuld till Josef Tornander i Alter (nybliven sågdräng) på drygt 11 Rdr och en dryg rdr till Anders Andersson i Porsnäs (Harrbäcken). Det framgår vidare: "Utom desse anteknade skulder, anmältes att Sterbhuset häftade för åtskillige andre i och för den En Tredjedel af Hälleströms finbladige Sågverk, som Stenman i lifstiden innehaft, men beloppet deraf, så väl som fodringsägarenas Namn och Antal kunde icke bestämt upgifvas. Dock förmodades dessa skulder kunna Liqvideras med den i detta Instrument ej uptagne fordran eller behållning af 1817 års Brädtillvärkning som hos Herr Assessor Örnberg lika med 1819 års ännu innestår och beror på närmare utredning och redovisning".

Köp 23 juni 1819 1/3 del köps av rådmannen J. Hammargren med uppdrag till Örnberg att sälja samma lott samt sina ägande 2/3 delar. Köpesumman uppgick till 1743 Rdr, 32 Sk banco av den avlidne organisten Stenman. 2.a uppbud daterat 15 januari 1820. 

Inteckning 24 januari 1820 som säkerhet för Olof Noréns 1/3 del vars betalning ännu inte skett. Summa på inteckningen utgjorde 2801 Rdr, 24 Sk och 7 runstycken Riksgälds. Källa: Piteå tingslags häradsrätt AII:25 (1821-1821) Bild 140 (AID: v153855.b140, NAD: SE/HLA/1040135). Ytterligare inteckning 7 januari 1822 för Olof Noréns räkning för utmätning. Total summa på inteckningen tillsammans med gård och jord i Gamla staden utgjorde 2451 rdr banco.

Inteckning 24 oktober 1825 som säkerhet för assessorn Örnbergs ägande 1/3 för en lånesumma på 3333 rdr banco.

Köpebrev 30 maj 1826. Kungen Karl XIV Johan som köpare för 5000 Riksdaler Banco.

1.a uppbud 20 oktober 1826. 2.a uppbud 16 januari 1828. 3.e uppbud 3 oktober 1828 och därmed får kungahuset fastebrev, vilket var den här tidens form av lagfart.

År 1848 sålde konung Oscar för 230 000 rdr banco Gällivare-verken till ryttmästaren C. W. Hammarsköld på Skultuna bruk, friherre Schwerin och löjtnant A. L. Lilliehöök. Hammarsköld tvingades dock på grund av skuld och bedrägerier rymma ur riket två år därefter och konungen köpte därför 1851 tillbaka egendomarna av Hammarskölds konkursbo. Konung Oscar säljer 1855 hela egendomen med drivande verk och inventarier för 1 miljon riksdaler riksgälds till grosshandlaren Pontus Kleman (måg till L. J. Hierta) såsom ombud för ett konsortium av framstående norska affärsmän, tre bröder Tage, Peder och Naker Stang samt Harald Meijer. Bolaget kallar sig "Gellivara Bolag".

Sågdrängen Mikael Markströms lönebok 1824-1825 förd av Marcus Falck.

Familjerna

Nedan är en sammanställning över familjerna i Hälleström mellan åren 1801-1860 (öppna i nytt fönster). När sågen lades ner blev byborna huvudsakligen jordbrukare och fick bruka mark och gårdar på arrende ända fram till 1894.

Byggnader

Sågen driftsattes under år 1801 och den 22 oktober gjordes en syn för skattläggning med uppgifter om att såghuset med två våningar var 17,8 m långt, 10,1 m brett och 9,2 m högt upp till takbandet. Stommen var av bjälkar och sparrar som brädfordrats och taket var troligen av bräder. Sågen bestod av två ramar och i varje ram satt det åtta sågblad.

På kartan från Skattläggningen 1811 (se bilden till höger) framgår att det fanns 12 byggnader i Hälleström, dock utan närmare beskrivning. Längst till höger på södra sidan ses inspektorsbostaden (Falcks gård) och intill sågen fanns en så kallad skvaltkvarn där man malde mjöl. Över dammen på norra sidan ses en mindre och större byggnad och längre ut på ängsmarken ses två byggnader på platsen som kallas "ope tomta" (här ska åtminstone sågdrängarna senare ha bott i ett hus med två våningar och tre lägenheter på varje våning). Det gula området var platsen för nybygget och huset i höjd med sågen var den så kallade "Gammelgården" och den första bostaden för arbetarna, antagligen med en tillhörande ladugård till vänster. Det var då en portbyggnad som flottades hit från Sjulsmark. Byggnaderna strax ovanför är platsen där sågdrängen Mikael Markström åtminstone senare hade sin lilla stuga.

I en beskrivning av byggnader från ungefär 1848 upplyser om att inspektorsbyggnaden bestod av 3 rum och kök, nödvändiga ladugårdshus och stallbyggnad. Sågarbetarna innehade två smärre stugor. Det fanns även ett kolhus. Inspektor Falck uppgavs ha 6 kor och 1 häst. De fem sågdrängarna hade 2-3 kor vardera och fick bruka små jordlotter genom arrende. För två av dessa var arrendekostnaden 16 Rdr och för två andra 21 medan den femte inte behövde betala någonting. Något åkerbruk fanns det inte möjlighet till eftersom marken var så känslig för frost.

I en förteckning rörande försäkring daterad 11 februari 1849 har Marcus Falck noterat alla byggnader, värde och skick, vilket är en helt fantastisk historisk handling rörande både sågverk och nybygget (se nedan).

Verksamhet

Sågen startades för produktion år 1801 och pågick ungefär fram till år 1860. Handlingar från sågen lär ha funnits kvar på Falcks gård men dessa slängdes efter Julius Bergströms död 1919. Efter att ha fått tillstånd till det Bernadotteska familjearkivet (BFA) fick jag hjälp att ta fram handlingar rörande Hälleström. Där fanns Marcus Falcks räkenskaper för åren 1827-1830 som ger en bra bild av verksamheten och alla som var anlitade dår. En uppgift om sågen från 1821 framgår i en ekonomisk och statistisk berättelse bland primäruppgifter till Landshövdingens femårsberättelser: Sågen hade ovanligt mycket inskränkt skogstillgång och därför blivit så hårt anlitad att brist på sågtimmer redan yppats... Transportkostnaden till lastageplats utgjorde 3 á 4 Skillingar Banco per tolft bräder.

Vid Skultuna bruks arkiv, Västerås stadsarkiv som förvaltar arkivet efter Skultuna bruk fanns Marcus Falcks månadsförslag för mars 1848 till och med januari 1849. I inkomster och utgifter för mars-september 1848 framgår att sågverket handlade med följande varor: brännvin, stål, stångjärn, råg, korn, havre, salt, spik, tjära, rödfärg, kol samt vidjeband. Summan för inkomster och utgifter gick jämnt upp med 2188 Riksdaler Banco. Från samma arkiv har jag fått handlingar för åren 1846-1848.

I beskrivningen från slutet av 1840-talet framgår att de anslagna kronoskogarna med en areal på 19 992 Tunnland (dvs. närmare 10 000 hektar) var dels åtgågna till krononybyggen och dels alldeles uthuggen. Därför togs allt sågtimmer från Alters frälsehemmans skog. Sågverket var taxerat till 5000 Riksdaler och kronohemmanet endast till 200 Riksdaler. Mellan den 16 juni och den 22 september fick sågen inte vara i drift eftersom ägare och ängar vid Rosåns stränder efter process inte tillät uppdämning av vattnet. Det var alltså under en mycket begränsad och säkerligen hektisk tid som sågen gick. Samma år som beskrivningen skrevs uppges att vårfloden hade varit ovanligt liten och det försvårade nedflottningen av timmer avsevärt. Sågverkets behållning skulle därför bli högst obetydlig eftersom endast 1500 tolfter bräder hade kunnat sågas.

Det framgår att sågade bräder var 7 alnar långa (4,158 meter) och 9 tum breda (22,86 cm) och de sågades i 1 tum, 1 1/4 tum, 1 1/2 tum, 2 och 3 tums tjocklek. Även så kallade vrakbräder finns upptagna, dvs. bräder som hade någon defekt och inte prima virke.

Ur maj och juni månaders förslag framgår följande vad gäller produktionen vid sågen:

I en förteckning över Hans Majt Konunges Egendomar i Norrbottens län står följande om Hälleströms sågverk: "(1 mil från Alter och lika afstånd från Lastageplatsen Granholm) består af 2ne ramar med sågningsrätt af 620 träd årligen från Krono skogarne. Med stock fångst dels från Alters, dels från allmogens skogar, kan här sågas minst 3000 tolfter Bräder på året." Det betyder att 36 000 bräder kunde sågas per år.

Ur köpekontraktet från den 2 februari 1848 då Kungahuset sålde egendomarna i Norrbotten för 500 000 Riksdaler Banco till C. W. Hammarsköld; framgår att:

660 tolfter sågade bräder vid Hälleströms såg fanns vid Berköns lastageplats

3226 tolfter från Vitåfors

3647 tolfter från Hedensfors

1965 tolfter från Alter

1423 tolfter från Borgfors sågverk

Det blev totalt 10924 tolfter till ett värde av 20635 Riksdaler Banco.

Hälleströms såg till anslagna skogar av 19 992 tunnland (9996 hektar) är till krononybyggen i det närmaste förbrukat. Sågen saknade dock inte tillgång på timmer som dels anskaffades från Alters hemman och dels genom köp.

Sågen i Hälleström lades ned omkring 1860 och den finns inte medtagen i över sågverk i Norrbotten 1862 (Harald Wik Norra Svriges sågindustri). Enligt uppgift blev 4 sågverk i Norrbotten avförda mellan åren 1850-1862. 

Transport och flottning

Det sågade virket flottades sommartid från Hälleström på Rosån ner till Berkö i Rosvik. Rosån fungerade även som flottled för sågtimmer ner till sågen på vår och höst från Rosfors. Man transporterade även sågat virke (bräder) vintertid efter den så kallade "Brädvägen", som gick från sågen  över Eklundsbacken i Älvsborg, vidare ner och över  Holsträsket till Harrbäckens lastageplats. Även Granholmens lastageplats nyttjades. På fotot nedan ses flottning vid dammen i Hälleström med två flottare (ev. Johan Öberg till höger) i arbete med en timmerbröt samt en kontrollant, troligen 1940-tal. På bron kan man skymta två barn till höger samt en motorcykel och två ytterligare personer till vänster.

Flottning i Rosån, Hälleström troligen 1940-tal.

Till vänster i bild ses den gamla sågverksplatsen.

Handlingar

År 2007 fick jag efter tillstånd handlingar rörande Hälleströms finbladiga sågverk från det Bernadotteska familjearkivet (BFA). Där fanns bokhållaren Marcus Falcks räkenskaper för åren 1827-1830. Det var mycket intressanta och viktiga uppgifter rörande alla som var anlitade dessa år, hur mycket timmer som köptes in av huggare samt ersättningar. Strax före jag blev klar med min bok fick jag veta av en ättling till sågdrängen Mikael Markström att man hittat hans gamla lönebok från 1824-1825. Tack vare denna får man en direkt inblick i hur arbetet kunde vara fördelat per år och vilken ersättning man hade då.

Tack vare att arkiv har börjat indexera och göra arkiven sökbara på internet så fick jag under 2015 träff i Österbybruks arkiv som förvaltas av Lövsta bruks arkiv i Uppsala. Där finns handlingar för samtliga bruk och sågverk i Norrbotten som Kungen Karl XIV Johan ägde. Anledningen till dessa handlingar är att nämnda kung 1829 gav Österbybruks ägare utanför Uppsala P. A. Tamm ett förtroendeuppdrag "att inhemta kännedom och meddela upplysning om Högst Densammes verk och egendomar i Norrbotten samt bringa reda och ordning i förvaltningen af bruken och de öfriga verken". För Hälleströms såg framgår skulder för år 1829 och dessutom en mycket intressant kostnadsberäkning av M. Falck för att tillverka en tolft bräder.

År 2015 fick jag vid sökning träff i Skultuna bruks arkiv i Västerås och där fanns tre beskrivningar av sågverket troligen från 1848, statistik över produktion 1837-1846, kostnader samt M. Falcks månadsförslag 1848-1849. Detta ger intressanta detaljer och produktionsstatistik. Anledningen till att det här finns i nämnda arkiv är att ägaren till bland annat Hälleströms såg C. W. Hammarskjöld var disponent på Skultuna bruk. Denne hade köpt egendomar i Norrbotten av kungahuset 1848, men på grund av ekonomiska problem återgick köpet 1851. En slutgiltig försäljning av kungahusets egendomar i Norrbotten skedde 1855 till ett svensk-norskt konsortium, Gellivara bolag. I ovan nämnda arkiv finns kungahusets försäljningar av samtliga verk och bruk i Norrbotten och handlingar från åren 1847-1848 som jag också fått kopior av.

Från Centralarkivet i Piteå har jag fått kopior av en Lantmäteriförrättning från år 1800 samt en odaterad framställning av Sjulsmarks byamän om ersättning för uteblivet sågtimmer.

Vid sökning i Norrbottens Museums arkiv hittade jag intressanta handlingar i början av år 2020 angående avverkning och en mycket intressant förteckning rörande försäkring av sågverk och nybygget 1849 där Marcus Falck redovsar alla byggnader, skick och värde. Helt fantastiskt vilket intressant historiskt dokument!

Förteckning över handlingar som jag har tillgängliga:

Riksarkivet

• Sågverksprivilegier 1797-1798

Bernadotteska Familjearkivet (BFA)

• Räkenskaper åren 1827-1830 av Marcus Falck

Österbybruks arkiv

• Förteckning över skulder för Hälleström och Altersbruk 1829

• Marcus Falcks kostnadsberäkning för en tolft bräder

Skultuna bruks arkiv, Västerås stadsarkiv (1846-1849)

• Hans Majt Konungens egendomar + kartskiss

• Förteckning över köp 1848

• Protokoll 1848

• Redovisning över utförda rättegångar förra hälften av 1848

• Debet 1848 konsul Duborgh i Christiania, månadstillverkningar

• Marcus Falcks månadsförslag 1848-1849

• Förteckning på handlingar och rapporter för Hälleström 1848

• Anteckningar om possessionen inom Piteå socken 1846

• Sammandrag av veckorapporter juni - sept 1848

Landsarkivet i Härnösand

• Nådigt brev till kammarkollegiet 1825 angående förlängning av skattefrihet

• Brev från Länsstyrelsen till Kammarkollegiet 26 juli 1825

• Bouppteckningar efter sågdrängar från Landsarkivet i Härnösand

• Mantalslängder 1800-1825

Privat arkiv

• Originalbrev till Marcus Falck 1852

• Mikael Markströms lönebok för åren 1824-1825

• Bouppteckning efter Per Hortberg 1843

Centralarkivet i Piteå

• Lantmäteriförrättning från år 1800

• Begäran av Sjulsmarks byamän om utebliven ersättning för sågtimmer. Odaterad men troligen tidigt 1820-tal.

Norrbottens Museums arkiv

• 1827 utdrag ur protokollet mellan krononybyggaren Johan Markström i Grundträsk och disponenten av Helleströms sågverk, Överjägmästaren J.O. Otterdahl angående timmerhygge.​

• 1836 utslag på inspektor Falcks ansökan om att få hämta träd på kronoallmänningen Bredträskberget.

• 1837 utslag på inspektor Falcks ansökan om att få hugga träd på kronoallmänningstrakterna mellan Alvik, Solbergets, Holsvattnets och Klöverbergets hemman.

• 1842 utdrag ur protokoll angående bevillning för en sågställare.

• 1849 förteckning rörande försäkring av Helleströms sågverk samt Helleströms kronohemman. Signerad M. Falck.​

Sidan senast uppdaterad: 2023-03-03