Christer Öbergs Släktforskning
Hälleströms finbladiga sågverk
Historik och dokumentation av Christer Öberg
Se även min Hälleströmsblogg >>
Kort historik
År 1796 gjordes en ansökan om att få anlägga ett finbladigt sågverk vid Rosån ca 5 km från Sjulsmark i Piteå, Norrbotten. Detta godkändes 1798 och tre år senare gjordes en skattläggning av den då driftsatta sågen. Sågverket bestod av två ramar med åtta sågblad i varje ram. Som sågställare anlitades Olof Falck som varit sågdräng vid Lejonströms såg i Skellefteå sedan 1792. Vid sågen som allmänt kallades för "Sörsåga", dvs. sågen på södra sidan kom fem sågdrängar (så kallade ”sågare”) att ha fast anställning och bosättning genom arrende.
År 1803 fick sågverksägarna även rättighet att anlägga krononybygget Hälleström och för en eventuellt framtida klyvning ingick också Kälen (blivande Kälsheden/Rosfors). Ett mindre sågverkssamhälle med nödvändiga hus byggdes upp av de fasta sågdrängarna och därmed grundades själva byn. Namnet Hälleström kommer från att Rosån strömmade över en berghälla som var själva förutsättningen för sågverksanläggningen. De fem fasta sågdrängarna fick genom arrende bruka varsin jordlott i Hälleström för att kunna föda två, tre kor. År 1827 kom både sågverket och nybygget i kunglig ägo genom Carl XIV Johan och kvarstod i kungahusets ägor fram till 1855, med undantag för åren 1848-1851. Runt 1860 lade det nya Gällivare-bolaget ner sågen och valde bland annat att satsa på en modern ångsåg i Munksund.
Redan som barn fick jag av min farfar höra att det hade funnits ett sågverk i byn och att våra förfäder hade jobbat och bott vid sågen. År 2008 gav jag ut min bok "Hälleström - en före detta industri- och jordbruksby i Piteå socken". Efter det har jag lyckats få tag på ännu mer uppgifter och handlingar om sågen och verksamheten tack vare att många arkiv har indexerats. Handlingar från Lövsta bruks arkiv i Uppsala som förvaltar arkivet efter Österby bruk, Skultuna bruks arkiv som förvaltas vid Västerås stadsarkiv, Centralarkivet i Piteå och Norrbottens Museums arkiv.
Målsättningen med den här sidan är att ge en historisk bild av sågen som är en del av Piteås och Norrbottens industriella historia, lyfta fram det ur historien samt att skapa sökbara register över det förhållandevis stora antalet anlitade personer för timmerleveranser, flottning och brädlastning.
Sågverket
År 1708 anlade bönderna i Sjulsmark en grovbladig såg högst upp i Brännträskbäcken och fick tillstånd att årligen såga 150 tolfter (1 tolft=12 st bräder) och det gav runt 1800 bräder till försäljning. Vid avvittring av Sjulsmarks mark 1786–87 noterades att sågen var förfallen och att de planerade att bygga en ny såg för husbehov längre ner i samma bäck inom byns åkermark. Tillstånd beviljades i mars 1795 av Konungens Befallningshavande (KB, dvs. Landshövdingen) med samma volym som tidigare. I början av 1796 söktes rättigheter att få hugga hus- och sågtimmer mot stubböresavgift på en allmänningstrakt norr om Sjulsmark vid Flyggberget och den 18 februari beslutade KB att en besiktning av området skulle göras. I samband med det sökte handelsmannen Per Gustaf Julin i Piteå rättighet att få anlägga ett finbladigt sågverk och att få nyttja skogsområdet samt de angränsande kronoallmänningarna vid Kälen (Kälsheden) och Långträskheden. I maj beslutades att en syn skulle ske av sågplatsen och skogsområdena och vid synen den 7–8 juli tillkännagavs att Julin hade kommit överens med byamännen om att de tillsammans skulle uppföra en finbladig såg i ”Rosviksån” om tillstånd skulle beviljas. Julin skulle äga två tredjedelar och byamännen den resterande tredjedelen.
”Rosviksån” eller Rosån som är det officiella namnet sedan 1837 (Alf W Axelson) är ett cirka 3 mil långt vattendrag som har sitt större källvatten i Klöverträsket i Nederluleå. Ån rinner förbi Rosfors och Sjulsmark och vidare genom Rosvik där den mynnar i Bottenviken. Den tänkta sågplatsen låg 4 km öster om Sjulsmark i blivande Hälleström och där fanns en hälla som skapade 2,5 meters fallhöjd i ån på ungefär 35 meter.
Sågstället beskrevs såhär vid synen sommaren 1796: ”Fallet afvägdes och fants utgöra Åtta en half fot på Sextio Alnars Längd ifrån dess Början, Der wattnet strömmar utföre en bergklippa och så vidare utför Elfven. Berörde klippa är så beskaffad, att den tjenar fullkommeligen till Damm utan att den tarfvar widare förhöjning än de hvarfo vid pass En half Aln Byamnännen för deras Sqvalte Qwarn timrat. Stränderna på ömse sidor om Elfven uppmättes, samt å den norra utgjorde höjden Sex fot öfver Dammen och å den Södra Tre fot, fast och stenbunden mark, hvarigenom af uppdemningen något lidande icke kan befaras, men ofvan före fallet Tvåhundrade Alnar hade Sjulsmarks jordägare en obetydelig Myr-Äng, utan att de något anmärkt så wida de hade en Mjölqwarn i samma forss, der Dammen redan wore så hög som den hedanefter blifver.”
Sedan undersöktes skogstillgångarna och följande sex kronoallmänningstrakter utsågs till skogsområde eller så kallat stockfångstområde:
- Flyggberget och Storheden. 643 tunnland (321,5 hektar) med uppskatt-ningsvis 10 träd per tunnland (6430 träd)
- Ifrån Flyggberget till Hällträskflyet och Vitberget. 1071 tunnland (535,5 hektar) med 10 träd per tunnland (10710 träd)
- Kilmyrberget en halv mil väster från byn mot Alters stora nybygge med ¼ mil i fyrkant. 965 tunnland (482,5 hektar) med 10 träd per tunnland (9650 träd)
- Långträskheden norr om sågstället mot Sandmyran mellan Långträsket på ena sidan, samt Rosån och Altermyrorna på den andra sidan. 429 tunnland (214,5 hektar) med 6 träd per tunnland. Skogen var ganska uthuggen och medtagen (2574 furuträd)
- Nordvästra delen av Kälen. 1447 tunnland (723,5 hektar) med 15 träd per tunnland (21705 träd)
- Sydöstra delen av Kälen. 1047 tunnland (523,5 hektar) och 10 träd per tunnland (14470 träd)
Det var alltså ett mycket stort område som omfattade totalt 6002 tunnland eller 3001 hektar och det sträckte sig ända upp mot Klöverträsk och gränsade till Alters frälse-nybygge i väster och till Nederluleå i norr. På området fanns uppskattningsvis 65 539 fullmogna furuträd och dessutom grov granskog som kunde sågas till bräder, ribbor och spiror. Från varje stock kunde man få ut fyra sågade bräder. Återväxten av skogen beräknades till 160 år och sågverket fick rättighet att mot stubbören och efter utsyning årligen fälla totalt 610 träd (410 furu- och 200 granträd) till sågtimmer på kronoallmänningen. Det skulle ge 308 tolfter bräder, dvs. närmare 3 700 st. 1 tums furubräder och ungefär 104 tolfter, ca 1250 st. granbräder. Totalt kunde alltså närmare 5000 bräder tillverkas per år som skulle vara minst 7 alnar långa (ca 4,2 meter). Stubböresavgiften föreslogs till 4 skillingar (sk) för furu- och 2 för granträd. Vid sågen behövde en anordning ordnas för att sågspån inte skulle hamna i vattnet och kastas upp på stränderna och skada gräsväxt och bete. Skattläggning skulle ske så snart sågen hade blivit driftsatt. Eftersom skogsområdet var kronoallmänning förbehöll sig kronan rättigheten att bestämma över eventuella nybyggen.
Konungens Befallningshavande lämnade sitt positiva utlåtande redan den 10 oktober 1796 och överlämnade ärendet till Kungliga Kammarkollegiet för ett slutgiltigt beslut. Julin som hade fullmakt för delägarna i Sjulsmark protesterade mot stubböresavgiften som han tyckte var för hög. Han hänvisade till att borgarna kunde köpa skeppsvirke för 1–1½ skilling och att både Brännfors och Lejonströms sågar i Skellefteå var befriade från avgift. Han erbjöd sig att betala 1 skilling per träd. I samma ärende påpekade Julin att ägarna skulle ha företräde till eventuella nybyggen och tanken med det var att kunna försvara skogsområdet och hindra främmande personer från att få tillträde till markerna. Ärendet kommenterades av Kammarkollegiet den 30 december 1797 som ansåg att dessa protester inte hade någon betydelse.
Efter närmare ett och ett halv år lämnade kollegiet sitt medgivande den 9 mars 1798. ”Hälleströms sågverksintressenter” fick därmed tillstånd att anlägga en finbladig såg med två ramar. På en karta över grannbyn Långträsk från 1798–99 är såghuset utritat så bygget påbörjades sannolikt redan 1798. Det uppfördes på södra sidan av Rosån strax nedanför bron och stod i höjd med nuvarande Donald Öbergs gård. Skattläggning av den driftsatta sågen skedde i oktober 1801 för att beräkna hur stor den årliga skatten skulle vara. Av skattläggningsinstrumentet framgår att såghuset var 17,8 m långt, 10,1 m brett och 9,2 m högt upp till takbandet. Det bestod av två våningsplan med en stomme av bjälkar och sparrar som brädfodrats och taket var troligen av bräder. Själva sågen bestod av två ramar med åtta sågblad i varje ram. Vattendraget var för svagt för att vara i drift hela sommaren och för att inte skada ängsmarken vid ån som bönderna i Sjulsmark innehade fick vattnet inte dämmas upp annat än på våren.
Det är inte känt vem som var byggmästare av sågen, men det är inte otänkbart att det var Olof Falck eller kanske Olof Alm som var inspektor vid Lejonströms och Brännfors sågar i Skellefteå. Lejonströms där Falck jobbade byggdes om 1794-1795 och var uppfört på 2,5 m hög stenfot samt mätte 23 meter långt och 15 meter brett. Det såghuset var alltså större än i Hälleström. Olof Falck skrevs vid Lejonströms såg i mantalslängden för år 1800 som sammanställdes i maj.
Det samtida Brattfors sågverk i Manjärv, Piteå blev skattlagt 1804 och uppgavs vara 22 meter långt, 12 meter brett och 10 meter högt till väggbandet.
Sågplatsen i Rosån foto 2008
Christer Öberg
Sågplatsen i Rosån foto 2020
Christer Öberg
Översvämning i Rosån runt 1950. Sågplatsen till vänster vid bron.
Skiss av Plagemann över Brattfors såg 1834.
Vid synen 1796 bestod sågbolaget av 33 andelar, men minskade därefter med en andel eftersom fyra av de åtta bönderna från Sjulsmark sålde sina andelar till nya ägare. Bolagsreglerna daterades den 1 april 1797 och ägarförhållandena såg ut såhär och var desamma vid skattläggningen 1801:
12/32 P. G. Julin (1771-1810, född i Strängnäs)
8/32 sjötulls inspektorn Emanuel Strandberg (1761-1818, Piteå stad. Flyttade 1812 som tullförvaltare till Luleå stad)
5/32 handelsmannen Nils Clausén (1764-1824, flyttade ca 1815 till Skellefteå som blivande kronolänsman)
4/32 häradsskrivaren Johan Olofsson Dyhr (1765-1850, flyttade i juni 1814 till Lövånger som kronobefallningsman och blivande assessor)
samt 1/32 vardera av bönderna i Sjulsmark; Christoffer Johansson, Anders Larsson och Olof Larsson.
Emanuel Strandberg var även delägare i Brattfors såg, men sålde sina andelar till P. G. Julin och Nils Clausén Nilsson.
Våren 1798 sökte sågbolaget genom P. G. Julin rättighet att få anlägga Hälleströms krononybygge på odlingsbar mark vid och omkring sågen. En lämplig gårdsplats utsågs på norra sidan om ån, men på grund av marktvister dröjde det till juni 1803 innan syneförrättningen blev klar. Då framförde ägarna att de hade valt ut ett ytterligare ställe för ett andra nybygge vid Kälen (Kälsheden/Rosfors) som låg närmare 1 mil västerut vid ”Kjählberget” vid norra sidan om Rosån. Av beskrivningen framgår att det fanns mycket skog där och eftersom området sträckte sig ända upp mot Bjursträsk och Krokvattnet kunde man försvara en mycket stor del av kronoallmänningen där de hade tillstånd att avverka timmer. Konungens Befallningshavande godkände båda nybyggena den 10 september 1803 med 20 års skattefrihet. Förutom sågverksrörelsen blev ägarna därmed också ansvariga för nybyggnad och uppodling av åker och ängsmark, vilket sköttes av de fasta arbetarna som därigenom fick möjlighet att bo vid sågen. Skattefriheten för nybygget gällde till och med 1823, en syn gjordes sommaren 1824 och året därpå godkändes 15 års förlängning fram till år 1838.
Några köpebrev rörande Hälleströms sågverk:
Köpebrev 22 januari 1800
1/4 del blev intecknad för 100 Riksdaler Riksmynt uti riksens ständers kredit tullinspektorn Emanuel Strandberg skuld till frälsenybyggaren Olof Persson i Alter.
Köpebrev 28 januari 1802
1/8 del såldes av Emanuel Strandberg och hans hustru för 600 riksdaler riksgälds. Köpare prosten Jonas Nordvall (1748-1816) som fick lagfart den 16 september 1803.
Köpebrev 29 januari 1803
1/8 del såldes av tullinspektorn Emanuel Strandberg med hustru Ulrika Nordendahl för 675 riksdaler riksgälds. Köpare prosten och magister Jonas Nordvall som fick lagfart den 19 september 1803.
Auktion 21 april 1810
På 3/8 delar sedan handlaren Johan Erik Öhman förvärvat två uppbud vid öppen auktion vid Piteå stads rådhus av det fallerade handelshuset Gustaf Bohlins & Julins fastigheter för 1430 riksdaler banco. Uppslagssumma 1200 riksdaler och avslagssumma 230 riksdaler, dvs. totalt 1430 riksdaler banco. Vinnande bud 1490 riksdaler banco specie av bolagsmännen, prosten Jonas Nordvall och kronobefallningsman Johan Dyhr. 5/6 delar av summan eller 1241 riksdaler, 32 skillingar skulle betalas direkt och resterande 248 riksdaler riksgälds banco i januari med 6 % ränta. Vidare framgår: "Berörda såglott så hafva dessa parter inför Häradsrätten träffat den förlikning att handlanden Öhman till herr prosten magister Nordvall samt krono befallningsmannen Dyhr genast i bärd afsedda omnämnda lott 3/8 delar af Helleströms sågvärk, sådan den nu befunnos". Nordvall blev därmed ägare till 5/6 delar och Dyhr till 1/6 av dessa 3/8 delar. Lagfart 19 oktober 1811. Den konkursade grosshandlaren, assessor P. G. Julin avled som ogift i Piteå stad den 25 juni 1810.
Vid auktionen såldes även 1/3 av Brattfors finbladiga sågverk med två ramar för 1200.4 riksdaler banco som ropades in av Samuel Degerman och prosten Nordvall. Dessutom 3/10 i Långvikens glasbruk som handelsmannen Johan Burman blev ägare till för 3005 riksdaler banco.
År 1811 var delägarna prosten Jonas Nordvall, kronobefallningsman Dyhr och de tre ovanstående bönderna.
År 1812 den 1 oktober 1812 köpte prosten Nordvall även Johan Dyhrs 3/16 delar för 600 riksdaler banco. I mantalslängden för 1813 framgår att Nordvall ägde 15/16 och resterande 1/16 av bönderna Anders Larsson och Olof Larsson i Sjulsmark.
År 1813 i januari köpte Nordvall 1/16 av bönderna Olof och Anders för 200 riksdaler banco och i april samma år köpte han 1/32 av Christier Johansson i Sjulsmark för 100 riksdaler. Lagfart 12 maj 1814. Prosten Nordvall var därmed ensam ägare till sågverket och dess tillhörigheter, men han dog redan 1816. Ur bouppteckningen framgår att Hälleströms sågverk med ett års brädtillverkning och de två tillhörande krononybyggena värderades till 2900 riksdaler banco (vid bouppteckning efter hustrun Katarina i januari 1816 värderades detsamma till 2400 riksdaler banco).
Auktion 12 augusti 1816
För prosten Nordvalls arvingar till högstbjudande Hälleströms sågverk med inventarier och 1500 upptagna dels framförde dels och på Rosviks åker liggande sågtimmer samt bräder och bakar vid sågverket, två insynade krononybyggen (Hälleström och Kälen ca 1 mil bort) under sågverket. Organisten Abraham Stenman (1778-1819) gav det högsta budet på 5231 riksdaler banco och i köpet var kronolänsmannen Olof Persson Norén (f. 1786) och borgmästaren Carl Jacob Örnberg (1779-1845) delaktiga med 1/3 del vardera. Lagfart för 1/3 del vardera 7 september 1818. Källa: Piteå tingslags häradsrätt AII:22 (1818-1818) Bild 2080 (AID: v153852.b2080, NAD: SE/HLA/1040135)
Organisten A. Stenman avled dock redan 1819 och i bouppteckningen framgår att en fordran på ca 200 rdr fanns innestående hos Assessor Örnberg för skeppade bräder till Stockholm detta år sedan frakt och andra kostnader dragits av. Stenman hade även en skuld till Josef Tornander i Alter (nybliven sågdräng) på drygt 11 riksdaler och en dryg riksdaler till Anders Andersson i Porsnäs (sannolikt Bäckström i Harrbäcken). Vidare framgår: "Utom desse anteknade skulder, anmältes att Sterbhuset häftade för åtskillige andre i och för den En Tredjedel af Hälleströms finbladige Sågverk, som Stenman i lifstiden innehaft, men beloppet deraf, så väl som fodringsägarenas Namn och Antal kunde icke bestämt upgifvas. Dock förmodades dessa skulder kunna Liqvideras med den i detta Instrument ej uptagne fordran eller behållning af 1817 års Brädtillvärkning som hos Herr Assessor Örnberg lika med 1819 års ännu innestår och beror på närmare utredning och redovisning".
Köp 23 juni 1819
1/3 del köptes av rådmannen J. Hammargren med uppdrag till Örnberg att sälja samma lott samt sina ägande 2/3 delar. Köpesumman uppgick till 1743 riksdaer och 32 skillingar banco av den avlidne organisten Stenman. 2.a uppbud daterat 15 januari 1820.
Inteckning 24 januari 1820
Som säkerhet för Olof Noréns 1/3 del vars betalning ännu inte skett. Summan på inteckningen utgjorde 2801 riksdaler, 24 skillingar och 7 runstycken riksgälds. Källa: Piteå tingslags häradsrätt AII:25 (1821-1821) Bild 140 (AID: v153855.b140, NAD: SE/HLA/1040135). Ytterligare inteckning 7 januari 1822 för Olof Noréns räkning för utmätning. Total summa på inteckningen tillsammans med gård och jord i Gamla staden utgjorde 2451 riksdaler banco.
Inteckning 24 oktober 1825
Som säkerhet för assessorn Örnbergs ägande 1/3 för en lånesumma på 3333 riksdaler banco.
Köpebrev 30 maj 1826. Kungen Carl XIV Johan som köpare för 5000 riksdaler banco.
1.a uppbud 20 oktober 1826. 2.a uppbud 16 januari 1828. 3.e uppbud 2 oktober 1828 och därmed fick kungahuset fastebrev, vilket var den här tidens form av lagfart.
År 1848 sålde konung Oscar I för 230 000 riksdaler banco Gällivare-verken till ryttmästaren C. W. Hammarsköld på Skultuna bruk, friherre Schwerin och löjtnant A. L. Lilliehöök. Hammarsköld tvingades dock på grund av skuld och bedrägerier rymma ur riket bara två år därefter.
År 1851 köpte Oscar I tillbaka egendomarna av Hammarskölds konkursbo.
År 1855 sålde kungahuset slutligen alla tillhöriga egendomar och verk med inventarier för 1 miljon riksdaler riksgälds till grosshandlaren Pontus Kleman (måg till L. J. Hierta) såsom ombud för ett konsortium av framstående norska affärsmän, tre bröder Tage, Peder och Naker Stang samt Harald Meijer. Bolaget kallade sig "Gellivara Bolag".
Köpebrev 1826 med Carl XIV Johan som köpare
Ägarna
Inspektorsbostaden Falcks gård
1936 och nedan 2007.
Sågställare
Inför etableringen av sågverket anlitades sågdrängen Olof Falck (1758-1830) vid Lejonströms sågverk vid Skellefteälven nära kyrkan i Skellefteå som sågställare. Detta var antagligen under året 1799 och Olof som var född som soldatson i Falmark hade arbetat på Lejonström sedan ungefär 1792 då han gifte sig med sin Katarina från Innervik. Makarna flyttade upp till Piteå år 1800 enligt förhörsboken och hade med sig tre barn Karl Olof (1792-1845), Maria Magdalena (1794-1864) och Marcus (1799-1885). De första åren skrevs dem i Sjulsmark, men åtminstone sedan 1803 bodde de i den nybyggda inspektorsbostaden som bestod av tre rum och kök och i rummet närmast sågen fanns kontoret med bra utsikt över arbetsplatsen. Till bostaden hörde även ladugård och stall. Efter flytten föddes ytterligare fyra barn: Britta Katarina (1801-11), Marta Kristina (1804-80), Anna Ulrika (1806-86) och Anders (1810-11).
När Hälleströms krononybygge grundades 1803 ingick även Tjälen som en ytterligare boplats om nybygget skulle tåla framtida klyvning. I en köpehandling från 1819 framgår att ägarna hade upplåtit och avstått detta till sågställaren Olof Falck för 600 riksdaler riksgäldssedlar och för den summan hade han förbundit sig att årligen hugga sågtimmer och transportera fram till Rosån. Platsen låg i närheten av Rosfors bruk och vid en syn 1820 framgår att det fanns en stuga med förstuga och bod (visthus) under nävertak som var 11,3 meter lång, 5,34 meter bred och 3,5 meter hög. Den var inredd med golv, fönster och tak samt förstuga med dörr och golv och möjlighet till avbalkning för en mindre kammare. Intill fanns ett fähus som var 4x4 meter och 2,37 meter hög med golv och nävertak. På platsen fanns även åkermark till ca 3350 kvadratmeter.
Sonen Marcus övertog arbetet som sågställare troligen under år 1821 och året därpå fick han rättighet att anlägga Kälshedens krononybygge (tidigare benämnt Tjälen). Där hade en ny gårdsplats blivit utsedd ungefär mitt emot nuvarande Rosfors Herrgård på östra sidan om Rosån och brodern Karl Olof flyttade dit samma år och övertog rättigheten. Enligt förhörsboken flyttade föräldrarna Olof (noterades som bräcklig) och Katarina samt systern Anna dit 1823. Där avled den före detta sågställaren Olof Falck en dag i februari 1830. Samma år upptäcktes malm i Riskälen några km nordväst om Kälsheden (blivande Rosfors). Inmutningen gjordes av 16 bönder, varav de flesta från Sjulsmark. Ett gruvbolag med 16 delägare bildades sommaren 1830 huvudsakligen bönder i Sjulsmark och även Marcus Falck. I oktober påbörjade Karl Olof Falck tillsammans med delägarna bearbetning av ett järnmalmsfält i Riskälen. En månad senare köpte gruvbolaget nybyggesrättigheten av honom och Falcks familj flyttade till Överluleå våren 1832. År 1831 gjordes en ansökan om att få anlägga en masugn och det beviljades hösten 1832. I september 1833 sålde M. Falck sin 1/16-del i Riskälens och Klöverbergets järngruvor till Herr E. M. Degerman för 500 riksdaler rikgsälds. Det dröjde emellertid fram till 1839 innan produktionen vid Rosfors masugn kunde tas i bruk.
Av Olof och Katarinas övriga barn gifte sig Maria med sågdrängen Isak Bäckström i Hälleström 1818 och de flyttade till Överluleå 1830. Dottern Marta Kristina gifte sig 1835 med sågdrängen och åbon Anders Bergström i Hälleström och dottern Anna Ulrika gifte sig 1829 med nybyggaren Karl Petter Öhman i Abborrtjärn, sydväst om Kälsheden.
Marcus Falck var sågställare, inspektor och bokhållare vid Hälleströms såg fram till nedläggningen som skedde runt år 1860. Åren 1850-1853 var han inspektor vid Ljusåns finbladiga sågverk utanför Boden, sonen Karl Johan var sågställare där 1852–54 och sonen Erik Magnus skrevs som arbetare där 1852–53. Sonen Adolf Fredrik Falck var då sågställare vid ”hemmasågen” i Hälleström. I november 1853 flyttade samtliga utom K. J. Falck hem igen (denne blev 1859 sågställare vid Ekfors såg i Puostijärvi, Hietaniemi). Det finns ett bevarat brev från Wikström till "Herr Inspecktor M. Falck" daterat i Buddbyn den 14 juni 1852 som handlar om problem med flottning (se nedan).
På fotot till vänster ses den gamla skrivpulpeten som återkom till sin ursprungliga plats i kontoret på Falcks gård efter att ha varit på vift ett antal år. Här satt Marcus och kanske även fadern Olof Falck med bokföring samtidigt som dem hade överblick över arbetet vid sågen.
Avskrift av lösöresköp
Marcus Falck 1868.
Brev från Wikström till herr inspektor
M Falck 1852.
Inspektor Marcus Falck och den gamla skrivpulpeten i kontorsrummet på Falcks gård.
1 skilling från år 1827.
De mantalsskrivna sågverksarbetarna
ca 1800-1860
De två första sågdrängarna (sågkarlar) var Per Öhlund och Per Wikström från Håkansön, som blev anlitade år 1800 eller kanske redan året innan och mantalsskrevs inledningsvis i Sjulsmark. År 1803 tillkom Per Hortberg från Arnemark (född i Hortlax). Senare kom i regel fem ordinarie sågdrängar att vara anlitade och bosatta i Hälleström.
Tack vare en bevarad lönebok efter sågdrängen Mikael Markström från åren 1824-1825 får man en genuint bra bild av hur arbetet kunde vara fördelat under året och ersättningen per dagsverke, som då var 12 skillingar. Eftersom det då rådde 12 timmars arbetsdag så bör ersättningen ha varit 1 skilling per timma. Denna lönebok skriven av bokhållaren Falck fanns bevarad i en gammal byrå på gårdens övervåning som hittades vid utrensning.
I beskrivningen från ungefär 1848 framgår att de ordinarie sågdrängarnas dagspenning var 24 skillingar. Sågställaren Marcus Falcks kontanta lön utgjorde 233.16 riksdaler, sågställarlön på 1 riksdaler per dygn samt "sågar procent" utgörande 2 tunnor korn och en halv tunna råg per 1000 tolfter sågade bräder.
Sågdrängen Mikael Markströms lönebok 1824-1825 förd av Marcus Falck.
Sågdrängar | Årtal cirka | Noteringar |
Per Mickelsson Öhlund (1779-1852) | 1800-1818 | Krononybyggare i Tvärån, Älvsbyn |
Per Persson Wikström (1773-1834) | 1800-1810 | Från Håkansön , flyttar åter 1811 |
Per Andersson Hortberg (1775-1843) | 1803-1826 | Blind på ena ögat notering i längden 1807-1817, senare bräcklig |
Erik Vidgren (f.1772) | 1803 | Rosvik (arbetskarl vid Långvikens glasbruk 1802) |
Karl Olof Falck (1792-1845) | 1809,1811 | Krononybyggare i Kälsheden 1822 |
Mikael Markström (1783-1870) | 1813-1846 | Dräng från Porsnäs |
Karl Hjertberg (f.1769) | 1817 | Med hustru, 1 son och 4 döttrar |
Isak Bäckström (1791-1849) | 1818-1830 | Dräng från Sjulsmark, född i Luleå |
Josef Tornander (1769-1840) | 1818-1822 | Från Kengis, Pajala 1800. Krononybyggare i Abborrtjärn 1822 |
Jonas Jonsson (f.1797) | 1819-1820 | Till Sjulsmark |
Per Markström (1795-1872) | 1821-1823 | Dräng från Sjulsmark, åbo i Holmträsk |
Nils Markström (1796-1865) | 1824-1854 | Dräng från Nederluleå, född i Sjulsmark |
Mårten Öqvist (1803-1882) | 1825-1827 | Dräng från Sjulsmark, åbo i Pålsträsk |
Erik Öberg (1803-1875) | 1826-1860 | Dräng från Ersnäs, född i Råneå |
Anders Bergström (1807-1867) | 1826-1860 | Dräng 1825. Per Hortbergs son |
Erik Mikael Markström (1813-1881) | 1847-1860 | Mikael Markströms son |
Johan Engström (1818-1903) | 1849-1855 | Dräng 49, lös 50, sågarbetare |
Karl Fredrik Markström (1830-1890) | 1854-1860 | Sågdräng 1858, 60 |
Ej mantalsskrivna sågdrängar | Årtal ungefär | Källa |
Per Persson Grönlund | 1808 | Inhyses (torpare) med hustru. Till staden 1812 |
Lars Andersson (1784-1859) | 1812 | Husförhör (från Sjulsmark) |
Marcus Falck (1799-1885) | 1818-1821 | Födelseböker, nybyggesansökan |
Erik Mikael Markström (1813-1881) | 1836-1846 | Födelseböcker (dräng, sågkarl 1839, 1842) |
Johan Engström (1818-1903) | 1844-1848 | Födelseböcker (från Ersnäs). Svärson till Nils Markström |
Familjerna
Sedan ungefär 1820 var fem ordinarie sågdrängar fast bosatta vid sågen i Hälleström. De titulerades sågdrängar i mantalslängderna fram till och med år 1856 och därefter som åbor, dvs. arrendatorer. De var sedan dess huvudsakligen jordbrukare och fick bruka mark och gårdar på arrende ända fram till 1894, då dem fick friköpa sina gårdar och blev hemmansägare.
Byggnader
Sågen driftsattes under år 1801 och den 22 oktober gjordes en syn för skattläggning med uppgifter om att såghuset med två våningar var 17,81 m långt, 10,09 m brett och 9,2 m högt upp till takbandet. Stommen var av bjälkar och sparrar som brädfordrats och taket var troligen av bräder.
På kartan från Skattläggningen 1811 (se bilden nedan) framgår att det fanns 12 byggnader i Hälleström, dock utan närmare beskrivning. Längst till höger på södra sidan ses inspektorsbostaden (Falcks gård) och intill sågen fanns en så kallad skvaltkvarn där mjölet maldes. Över dammen på norra sidan ses en mindre och större byggnad och längre ut på ängsmarken ses två byggnader på platsen som kallas "ope tomta" (här sägs åtminstone sågdrängarna senare ha bott i ett hus med två våningar och tre lägenheter på varje våning). Det gula området var platsen för nybygget och huset i höjd med sågen var den så kallade "Gammelgården" och den första bostaden för arbetarna, antagligen med en tillhörande ladugård till vänster. Huset var då en portbyggnad som flottades hit från Sjulsmark troligen också runt år 1801. Byggnaderna strax ovanför är platsen där sågdrängen Mikael Markström åtminstone senare hade sin lilla stuga.
I en beskrivning av byggnader från ungefär 1848 framgår att inspektorsbyggnaden bestod av tre rum och kök, nödvändiga ladugårdshus och stallbyggnad. Två smärre stugor fanns för sågarbetarnas husrum. Det fanns även ett kolhus. Inspektor Falck uppgavs ha sex kor och en häst. De fem sågdrängarna hade två-tre kor vardera och fick bruka små jordlotter genom arrende. För två av dessa var arrendekostnaden 16 riksdaler och 21 för två andra medan den femte inte behövde betala något. Inget åkerbruk fanns eftersom marken var så känslig för frost.
I en förteckning daterad 11 februari 1849 rörande försäkring för ett Brandstods Bolag till försäkring av byggnad på landet inom Norrbottens län har Marcus Falck noterat alla byggnader, värde och skick, vilket är en helt fantastisk historisk handling rörande både sågverk och nybygget (se nedan). Med moderna måttmätt var såghuset uppfört på en 1,33 m hög fot, längd 17,81 m, bredd 10,39 m och höjd 7,71 m från foten till takbandet. Inredd för två ramar med erfordeliga vattenhjul och vanligt "machineri". Såghuset var uppfört av resvikre av bjälkar och brädfodrat samt med tak av bräder och utvändigt rödmålat. "Befinnes alt uti godt och brukligt skick". Värderat till 4000 riksdaler banco riksgälds.
Verksamhet
Sågen startades för produktion år 1801 och driften pågick fram till ungefär år 1860. Handlingar från sågen lär ha funnits kvar på Falcks gård, men slängdes efter Julius Bergströms död 1919. Med åren har det visat sig att uppgifter och handlingar finns vida utspritt och att det även går att hitta uppgifter genom att studera domböckerna. Exempelvis en brädförsäljning av 1511 tolfter år 1807 som sedan såldes i Stockholm. En långvarig torka orsakade dock att hela brädleveransen inte kunde flottas ner till Klubben i Rosvik och därför protesterade köparna trots att villkoren var tydliga och korrekt uppgivet.
Efter att ha fått tillstånd till det Bernadotteska familjearkivet (BFA) fick jag kopior av det som fanns där rörande sågen. Det var Marcus Falcks räkenskaper för åren 1827-1830 som ger en bra bild av framförallt alla som var anlitade då och hur mycket timmer som köptes in. En uppgift om sågen från 1821 framgår i en ekonomisk och statistisk berättelse bland primäruppgifter till Landshövdingens femårsberättelser: Sågen hade ovanligt mycket inskränkt skogstillgång och därför blivit så hårt anlitad att brist på sågtimmer redan yppats. Transportkostnaden till lastageplats utgjorde 3 á 4 skillingar banco per tolft bräder.
I P. A. Tamms sammanställning över Hälleströms sågverks skulder 1829 så fanns det utgifter till sammanlagt 73 personer på drygt 1718 riksdaler banco och den 7 oktober skedde en avbetalning av detta på 615 riksdaler. Kvarstående skuld uppgick därmed till 1103 riksdaler. På urklippet nedan framgår sågdrängarna och bokhållaren Falcks fordran och vad dem fått ut av detta den 7 oktober och även Per Hortberg är upptagen med 11.13 riksdaler och han fick ut 3.16 av detta.
Av en odaterad handling skriven av Nils Antman i Sjulsmark troligen från omkring år 1829-1830 framgår att Sjulsmarks byamän vädjade om hjälp av landshövdingen. De hade fått i uppdrag av bokhållaren Marcus Falck att hugga och leverera 3000 st sågstimmer och 11 mastträd till Hälleströms sågverk. Efter avslutat arbete hade dem ändå inte fått någon ersättning. Det verkar ha varit allmänt känt att Falck "som wäl låfwar men sent betalar" och "ris och klagan på andra håll öfwer denna man som en ropande fogel i skogen och då vi hört och om osanningar och ouppfylda löften gengjorda efter honom", så "kunna vi ej lita på hans betalning, eller hafva någon förhåppning att någonsin utfå hvad vi förtjent".
I oktober 1829 gjorde Marcus Falck en kostnadsförslag för en tolft bräder:
Sågtimmer anskaffning till älven två stockar på en tolft bräder 20 skillingar banco
Sågtimmer flottning två mil från leveransställe till magasin 8 skillingar banco
Sågning och brädstapling vid sågen 8 skillingar banco
Transport för en tolft bräder på lastageplatsen Granholmen 8 skillingar banco
En tolft à 1 tum 7 alnars längd kostar i tillverkning och på lastageplatsen 44 skillingar
De kommande åren skulle i genomsnitt 1500 tolfter bräder kunna tillverkas årligen av sju alnars längd och en tum tjocka hel och halvrena bräder. Kostnad för dessa bräder: 1375 riksdaler banco.
År 1831 upptäckte man i räkenskaperna att den så kallade stubböresavgiften som hade blivit fastställd vid skattläggningen 1801 aldrig blivit inbetald. Räntan hade 1801 föreslagits till 13 tolfter bräder, dvs. 156 st och blivit antecknat i jordeboken, men på grund av en brand 1802 i Kongl. Kollegiet kunde det inte utredas om räntan blivit betald. Luleå Fögderi svarade i september 1833 att de saknat uppgifter om att stubböresränta skulle erläggas då detta inte angetts i jordeboken eller föreskrifter utfärdats och något skattläggningsinstrument hade inte hittats. Tolv år senare gav Kammarkollegiet sitt utlåtande och eftersom man uppenbarligen inte tidigare fastställd skatten så skulle nu sågverket påföras avgift för de tre senaste åren och framåt. I övrigt avskrevs hela ärendet på Stockholms slott den 23 juli 1845 eftersom det inte gick att utpeka någon för missen med debitering av räntan.
Vid Skultuna bruks arkiv, Västerås stadsarkiv som förvaltar arkivet efter Skultuna bruk fanns Marcus Falcks månadsförslag för mars 1848 till och med januari 1849. I inkomster och utgifter för mars-september 1848 framgår att sågverket handlade med följande varor: brännvin, stål, stångjärn, råg, korn, havre, salt, spik, tjära, rödfärg, kol samt vidjeband. Summan för inkomster och utgifter gick jämnt upp med 2188 riksdaler banco. Dessa handlingar har även uppgifter om produktionen mellan åren 1837-1846.
År | Tolfter bräder 1 tum breda, 7 alnar långa | Riksdaler banco rdr, skillingar, runstycken |
1837 | 3446 | 2343.5.4 |
1838 | 4250 | 3000.17.8 |
1839 | 3100 | 2283.40.4 |
1840 | 2387 | 1758.40.9 |
1841 | 2190 | 1808.21.10 |
1842 | - | - |
1843 | 2720 | 1890.11.2 |
1844 | 5429 | 3406.34.4 |
1845 | 1835 | 1262.24.5 |
1846 | 2632 | 2407.20.2 |
34 S, 7 rst per tolft | ||
Summa | 27993 | 21161.24 |
Medeltillverkning per år var 3110 tolfter, dvs. 37 320 stycken.
I beskrivningen troligen från 1847 framgår att de anslagna kronoskogarna med en areal på 19 992 Tunnland (dvs. närmare 10 000 hektar) var dels åtgågna till krononybyggen och dels alldeles uthuggen. Därför togs allt sågtimmer från Alters frälsehemmans skog. Sågverket var taxerat till 5000 Riksdaler och kronohemmanet endast till 200 Riksdaler. Mellan den 16 juni och den 22 september fick sågen inte vara i drift eftersom ägare och ängar vid Rosåns stränder efter process inte tillät uppdämning av vattnet (detta hade bestämts redan i juli 1838). Det var alltså under en mycket begränsad och säkerligen hektisk tid som sågen gick, förmodligen dygnet runt. Samma år som beskrivningen skrevs uppges att vårfloden hade varit ovanligt liten och det försvårade nedflottningen av timmer avsevärt. Sågverkets behållning skulle därför bli högst obetydlig eftersom endast 1300 tolfter bräder hade kunnat sågas. För det behövdes 3000 stockar à 17 skillingar och flottning 3 skillingar, dvs 20 skillingar som utgjorde totalt 1250 riksdaler. Sågning och övriga omkostnader 750 riksdaler. Flottning av 1300 tolfter bräder à 8 skillingar 216:32. Behållning 238 riksdaler, 42 skillingar och 8 runstycken. Totalkostnaden för 1300 tolfter bräder (15 600 stycken) =) 2455 riksdaler, 26 skillingar och 8 runstycken.
Vid verket var 21 personer mantalsskrivna och fem ordinarie arbetare som hade små jordegendomar.
Tillverkningspriset per tolft var 34 skillingar och 7 runstycken banco. Med antagande av försäljningspriset till 1 riksdaler 16 skillingar banco blev verkets behållning efter avdrag av flottningskostnad 8 skillingar till lastageplatsen 22 skillingar och 3 runstycken per tolft och på medietillverkningen 1441 riksdaler, 29 skillingar och 6 runstycken banco. Från det skulle inspektorslön (233 riksdaler och 16 skillingar samt sågställarlön 1 riksdaler per dag) och bruksomkostnader på 800 riksdaler avräknas. Slutlig behållning blev då 641 riksdaler, 29 skillingar och 6 runstycken.
För huggning av sågtimmer betalades 14-16 skillingar banco och just detta år 16-17 skillingar och 4 runstycken. För flottning utefter Rosån över Rosfors hemman betalades 2 skillingar banco per stock. Bräders flottning till lastageplatsen vid Berkö kostade 7 skillingar och 4 runstycken banco och just detta år 8 skillingar.
Det framgår att sågade bräder var 7 alnar långa (4,158 meter) och 9 tum breda (22,86 cm) och de sågades i 1 tum, 1 1/4 tum, 1 1/2 tum, 2 och 3 tums tjocklek. Även så kallade vrakbräder finns upptagna, dvs. bräder som hade någon defekt och inte prima virke.
Ur maj och juni månaders förslag framgår följande vad gäller produktionen vid sågen räknat i tolfter:
1848 | Bakar | Vrakbräder | 1 tum | 1 1/4 tum | 1 1/2 tum | 2 tum | 3 tum | Summa |
Maj | 28 t | 214 t | 528 t, 5 st | 296 t, 4 st | 380 t, 8 st | 419 t, 6 st | - | 2308 t, 10 st |
Juni | 4 t | 20 t | 130 t, 9 st | 56 t, 6 st | 99 t, 4 st | 69 t, 6 st | - | 489 t, 4½ st |
Avskrift av Marcus Falcks månadsförslag mars 1848 till januari 1849 över tillverkning och vissa utgifter (klicka för större format).
I en förteckning över Hans Majt Konunges Egendomar i Norrbottens län står följande om Hälleströms sågverk: "(1 mil från Alter och lika afstånd från Lastageplatsen Granholm) består af 2ne ramar med sågningsrätt af 620 träd årligen från Krono skogarne. Med stock fångst dels från Alters, dels från allmogens skogar, kan här sågas minst 3000 tolfter Bräder på året." Det betyder att 36 000 bräder kunde sågas per år.
Ur köpekontraktet från den 2 februari 1848 då Kungahuset sålde egendomarna i Norrbotten för 500 000 riksdaler banco till C. W. Hammarsköld; framgår att:
660 tolfter sågade bräder vid Hälleströms såg fanns vid Berköns lastageplats
3226 tolfter från Vitåfors
3647 tolfter från Hedensfors
1965 tolfter från Alter
1423 tolfter från Borgfors sågverk
Det blev totalt 10924 tolfter till ett värde av 20635 riksdaler banco.
Hälleströms såg till anslagna skogar av 19 992 tunnland (9996 hektar) är till krononybyggen i det närmaste förbrukat. Sågen saknade dock inte tillgång på timmer som dels anskaffades från Alters hemman och dels genom köp. Sågen i Hälleström lades ned åren omkring 1860 och finns inte medtagen över sågverk i Norrbotten 1862 (Harald Wik Norra Sveriges sågindustri). Enligt uppgift blev fyra sågverk i Norrbotten avförda mellan åren 1850-1862.
Exporten år 1850 från Piteå distriktet såg ut såhär enligt Harald Wiks bok Norra Sveriges sågverksindustri (1950):
Antal sågverk: 11
Totalt 52 787 tolfter bräder (i genomsnitt 2773 tolfter per sågverk)
Totalt 70 621 tolfter bjälkar och sparrar
Transport och flottning
Det sågade virket flottades sommartid från Hälleström på Rosån till Rosvik och vidare ut till Klubben, ca 1,25 mil nedströms samt även till Berkön och Granholmen lite längre ut på andra sidan. Man transporterade även bräder vintertid efter den så kallade "Brädvägen", som gick från sågen över Eklundsbacken i Älvsborg, vidare över Rödmossamyran, ner och över Holsträsket och vidare ut på Harrbäcksfjärden. Vid varma somrar och torka som orsakade mindre vatten påverkades möjligheten att flotta timret markant. På fotot nedan ses flottning vid dammen i Hälleström med två flottare (ev. Johan Öberg till höger) i arbete med en timmerbröt samt en kontrollant, troligen 1940-tal. På bron kan man skymta två barn till höger samt en motorcykel och två ytterligare personer till vänster.
Flottning i Rosån, Hälleström troligen 1940-tal.
Till vänster i bild vid bron var den gamla sågverksplatsen.
Handlingar
År 2007 fick jag efter tillstånd handlingar rörande Hälleströms finbladiga sågverk från det Bernadotteska familjearkivet (BFA). Där fanns bokhållaren Marcus Falcks räkenskaper för åren 1827-1830. Det var mycket intressanta och viktiga uppgifter rörande alla som var anlitade dessa år, hur mycket timmer som köptes in samt ersättningar. Strax före jag blev klar med min bok fick jag veta av en ättling till sågdrängen Mikael Markström att man hittat hans gamla lönebok från 1824-1825. Tack vare denna får man en direkt inblick i hur arbetet kunde vara fördelat per år och vilken ersättning man hade då.
I takt med att flera arkiv har börjat indexera och göra sina arkiv sökbara på internet, så fick jag 2015 kopior från Österbybruks arkiv som förvaltas av Lövsta bruks arkiv i Uppsala. Där finns handlingar för samtliga bruk och sågverk i Norrbotten som kungahuset ägde. Anledningen till dessa handlingar är att nämnda kung 1829 gav Österbybruks ägare utanför Uppsala P. A. Tamm ett förtroendeuppdrag "att inhemta kännedom och meddela upplysning om Högst Densammes verk och egendomar i Norrbotten samt bringa reda och ordning i förvaltningen af bruken och de öfriga verken". För Hälleströms såg framgår skulder för år 1829 och dessutom Marcus Falcks intressanta kostnadsberäkning för att tillverka en tolft bräder.
År 2015 fick jag vid sökning träff i Skultuna bruks arkiv i Västerås och där fanns tre beskrivningar av sågverket troligen från 1848, statistik över produktion 1837-1846, kostnader samt M. Falcks månadsförslag 1848-1849. Detta ger intressanta detaljer och produktionsstatistik. Anledningen till att det här finns i nämnda arkiv är att ägaren till bland annat Hälleströms såg C. W. Hammarskjöld var disponent på Skultuna bruk. Denne hade köpt egendomar i Norrbotten av kungahuset 1848, men på grund av ekonomiska problem återgick köpet 1851. En slutgiltig försäljning av kungahusets egendomar i Norrbotten skedde 1855 till ett svensk-norskt konsortium under namnet Gellivara bolag. I ovan nämnda arkiv finns kungahusets försäljningar av samtliga verk och bruk i Norrbotten och handlingar från åren 1847-1848 som jag också fått kopior av.
Från Centralarkivet i Piteå har jag fått kopior av en Lantmäteriförrättning från år 1800 samt en odaterad framställning av Sjulsmarks byamän om ersättning för uteblivet sågtimmer (troligen från ungefär 1829 - 1830).
Vid sökning i Norrbottens Museums arkiv hittade jag intressanta handlingar i början av år 2020 angående avverkning och en mycket intressant förteckning rörande försäkring av sågverk och nybygget 1849 där Marcus Falck har redovisat alla byggnader, skick och värde för ett Brandstods Bolag till försäkring av byggnader på landet. Helt fantastiskt vilket intressant historiskt dokument!
Sommaren 2023 hittade jag en "Journal öfver Brädlastningar vid Berkön och Granholmen år 1840" som bokhållaren Falck har bokfört. Den fanns på kallvindan bland otaliga skomallar på Falcks gård och ger riktigt intressanta detaljer kring bräder, skeppare och anlitade personer för lastning och snöskottning, främst från Rosvik. Det här var ett riktigt sommarfynd som ett ytterligare viktigt tillskott i historiken kring sågverket.
Förteckning över handlingar som jag har tillgängliga:
Riksarkivet
• Sågverksprivilegier 1797-1798
Bernadotteska Familjearkivet (BFA)
• Räkenskaper åren 1827-1830 av Marcus Falck
Österbybruks arkiv
• Förteckning över skulder för Hälleström och Altersbruk 1829
• Marcus Falcks kostnadsberäkning för en tolft bräder
Skultuna bruks arkiv, Västerås stadsarkiv (1846-1849)
• Hans Majt Konungens egendomar + kartskiss
• Förteckning över köp 1848
• Protokoll 1848
• Redovisning över utförda rättegångar förra hälften av 1848
• Debet 1848 konsul Duborgh i Christiania, månadstillverkningar
• Marcus Falcks månadsförslag 1848-1849
• Förteckning på handlingar och rapporter för Hälleström 1848
• Anteckningar om possessionen inom Piteå socken 1846
• Sammandrag av veckorapporter juni - sept 1848
Landsarkivet i Härnösand
• Nådigt brev till kammarkollegiet 1825 angående förlängning av skattefrihet
• Brev från Länsstyrelsen till Kammarkollegiet 26 juli 1825
• Bouppteckningar efter sågdrängar från Landsarkivet i Härnösand
• Mantalslängder 1800-1825
Privat arkiv
• Originalbrev till Marcus Falck 1852
• Mikael Markströms lönebok för åren 1824-1825
• Bouppteckning efter Per Hortberg 1843
• Originaljournal Brädlastningar vid Berkön och Granholm år 1840 (NY 2023-07-24)
Centralarkivet i Piteå
• Lantmäteriförrättning från år 1800
• Begäran av Sjulsmarks byamän om utebliven ersättning för sågtimmer. Odaterad men troligen tidigt 1820-tal.
Norrbottens Museums arkiv
• 1827 utdrag ur protokollet mellan krononybyggaren Johan Markström i Grundträsk och disponenten av Helleströms sågverk, Överjägmästaren J.O. Otterdahl angående timmerhygge.
• 1836 utslag på inspektor Falcks ansökan om att få hämta träd på kronoallmänningen Bredträskberget.
• 1837 utslag på inspektor Falcks ansökan om att få hugga träd på kronoallmänningstrakterna mellan Alvik, Solbergets, Holsvattnets och Klöverbergets hemman.
• 1842 utdrag ur protokoll angående bevillning för en sågställare.
• 1849 förteckning rörande försäkring av Helleströms sågverk samt Helleströms kronohemman. Signerad M. Falck.
Sidan senast uppdaterad: 2023-11-03
